Happy bubbles

Världar som kraschar med andra världar

2011-12-10T17:05:00.003+07:00

Efter att jag lämnat Rom och den otroliga helgen då Wifey och Fabio blev Mr and Mrs Velvet Eyes var det underbart att komma till Mozambique. Under 10 dagar hade jag varit i 7 olika länder på 3 kontinenter så det kändes som balsam för själen att komma till vår långa, öde strand, vårt vasshus och Mr Scotlands varma famn.

Sen dess har det varit fullt ös, har kämpat med att komma in i och bli bekväm med managerrollen. Det är svårt att lära sig att delegera istället för att göra allt själv och oavsett vilka beslut man tar så kommer det alltid vara folk som inte gillar det eller anser att de kan göra jobbet mycket bättre. Men jag lär mig.

Jag har haft fantastiska dyk och sett nya otroliga saker.

Så många gånger har jag påbörjat ett inlägg här för att berätta om all det fantastiska. Men det är något som hela tiden hindrar mig. Något som sitter som en torr brödkant i halsen och omöjligt går att svälja. Något som jag bara inte kan vänja mig vid.

Folk här dör hela tiden.

Mozambique är ett av världens fattigaste länder. Enligt Wikipedia är medellivslängden 32 år och spädbarnsdödligheten är 8%. Ca 12% av den vuxna befolkningen är HIV-positiva.

Med andra ord - folk här dör hela tiden.

Härom dagen bad Joaquim, en av våra skippers om ledigt dagen efter för att det var hans brors begravning. Han hade inte ens sagt att han hade dött. Några dagar senare var det Bambos (en annan av våra skippers) 18-åriga systerdotters begravning. De tar en dag ledigt för begravningen och sedan är de tillbaka och jobbar som vanligt. Orlando var ledig i fem dagar då hans pappa dog, men det tillhör ovanligheterna. För inte länge sedan dog Americos 2-åriga dotter. De är fantastiska, positiva, otroliga människor. De är inte bittra och deras världar faller inte bitar som min skulle göra om en familjemedlem avled. Det gör dem inte sämre eller mer känslokalla människor, det är bara en så naturlig del av livet här.

Folk här dör hela tiden och det är en så naturlig del av vardagen, men jag kan bara inte vänja mig vid det. Det får en verkligen att inse vilken skyddad värld man kommer ifrån. Hur otroligt lyckligt lottad jag var som föddes i Landet Lagom med vaccinationer, sjukhus, näringsrik mat, cykelhjälmar och ABS-bromsar. Och det får mig också att inse att den där laptopen/iPhonen/nya våtdräkten/Quicksilver bikinin etc faktiskt inte är så himla viktiga trots allt.

Nej, jag känner mig inte skyldig för att jag har haft privilegiet att vara född i Mellanmjölkens förlovade land. Jag är bara otroligt tacksam. Men trots att det börjar närma sig totalt två år som jag varit i Mozambique så tror jag aldrig att jag kommer vänja mig.

För folk här dör hela tiden.

Mr and Mrs Velvet Eyes

2011-06-30T19:10:00.001+07:00

Bröllopet har kommit och gått och det var alldeles alldeles underbart. Mitra var så vacker att när jag klev in i hennes svit på hotellet och såg henne i hennes brudklänning för första gången kunde jag inte hindra tårarna från att välla upp i ögonen. Gällde att leta fram kleenex snabbt innan maskaran rann!

På vägen till bröllopet förvandlades ett toalettstopp på en bensinmack till att vi stannade och delade på en flaska prosecco. Vi fick stående ovationer när vi kom ut, brud och sju otroligt läckra tärnor.

Vi tärnor dansade in till Abbas "I do I do I do" i klänningar i starka färger och jag tror alla svartklädda italienare fick nåt i vrångstrupen.

Mitra och Fabio var det finaste brudpar någonsin skådats och det var inte många ögon torra när de lovade varandra evig vänskap och kärlek.

Jag lyckades hålla mitt tal utan att kalla en endaste person för Shitspangle (fast DJ:n/wedding plannern förtjänade det). Nedan är vad jag sa och jag tror att det inte hördes allt för mycket hur jefla nervös jag var.

Det var en så himla fin dag och jag blir alldeles varm här i den afrikanska vinterkvällen bara jag tänker tillbaka på den. Ska lägga upp mer bilder någon dag då internetuppkopplingen är på bättre humör.

The day after Mitra and Fabio met, Mitra told me "I am going to marry this man." Anyone who has known Mitra for more than 5 minutes knows that this is not something she would just say without really meaning it. So I said that, since I had actually been there the night before when they met, I was going to stand up on their wedding and make a speech.

And here we are!

Im sorry to say though that there will be no speech. No embarrassing details revealed about the bride and no wisdom words about marriage.

No, instead I would just like to say thank you, to both of you, Mitra and Fabio.

Because all of us when we are young read stories, fairytales, we listen to songs and watch movies about true love at first sight. And all of us whish and hope, openly or in secret, that this is going to happen to us as well. Then life tends to happen and we learn the hard way not to believe in fairlytales.

But outside a restaurant in Rome the 18th of July 2009 I saw one of my best friends meet her soul mate and I believe that what happened there and then must be the absolute definition of love at first sight.

Plato wrote that in the beginning of time all humans consisted of two heads, four arms and four legs. This way man never had to be alone. But the Gods got jealous and Zeus himself split them all in two, condemning them to a life of constant searching for their other half.

It might sound like another fairytale, but I believe that outside that restaurant in Rome on a hot summer night I saw two halves finding each other again.

So that's why I would like to say thank you, Mitra and Fabio, for making me believe in fairytales and true love at first sight again.

Thank you.

Flight mode

2011-06-08T03:05:00.000+07:00

Klockan är 03:06 och jag sitter och häckar på Wiens flygplats. Mitt flyg går om 3 timmar och sen är jag äntligen framme i Rom. Resan började kl.07:00 i måndags på Lanta och kommer ta rätt exakt 48 timmar. Den här natten har jag sovit ca en halvtimme så det kommer vara en pigg och alert wifey Mitra får hem till sig imorgon...

Nåväl, jag överlever. Det var dock inte om hur många timmar jag rest som jag tänkte skriva om utan snarare om mina medresenärer.

Jag har gjort ett antal långflygningar vid det här laget och tycker alltid det är lika intressant att studera de andra som gör samma sträcka. Jag förstår verkligen inte hur folk (och i detta fall oftast kvinnor) tänker. De kommer i super tighta jeans, små korta kjolar, skyhöga klackar, sexiga klänningar, tighta små shorts och tunna små toppar. Där till är de sminkade som om de skulle bege sig ut i strid; foundation, puder, ögonskugga, maskara och rejält med läppstift. Lägg gärna också till en avancerad håruppsättning med klämmor, svinryggar och fuskblommor.

Vart tror dom att dom ska egentligen????

Alla som någon gång gjort en långflygning i ekonomiklass (för tyvärr är det ju där vi vanliga dödliga får hålla till) vet att det inte är en särskilt njutbar upplevelse. Det är trångt, kallt och obekvämt. Att då självmant lägga till en supersnäv kort kjol som gör att du enbart kan sitta i en position, ett par tighta jeans som gräver sig in i magen eller en håruppsättning som gör att du inte kan luta huvudet bakåt i 10 timmar övergår helt mitt förstånd.

Jag brukar få mottaga några nedlåtande blickar där jag kommer i mjukisbyxor, en tjock luvtröja, håret i en vanlig fläta, absolut inget smink utan snarare ordentligt med fuktighetskräm för luften i planet är snustorr samt drar på mig stödstrumpor à la mormor som går upp till knäna (för att förhindra svullna ben). Därtill har jag mitt lilla reseapotek som jag aldrig vill sätta mig på ett plan utan; öronproppar, sovmask, uppblåsbart nackstöd, ibuprofen, actifed (inte kul att starta och landa om man har blockerade bihålor), valium och Försvarets hudsalva (för jäklar vad läpparna blir torra). Sen klarar man de flesta flygresor!

Jag må se ut som en luffare, men jag lovar att jag reser bekvämare än vad du gör!

Dearly beloved....

2011-06-04T13:24:00.002+07:00

En vecka kvar till Wifeys bröllop och jag sitter och försöker få ihop det där talet. Eftersom man inte direkt kan påstå att jag är en flitig bröllopsbesökare så tänkte jag att jag kanske kunde få lite hjälp från gamla goda internet när det gäller vett och etikett för bröllopstal.

Hittade följande lista på en sida om "Wedding Speech Etiquette"

/.../

Hopefully, this will have helped you debunk the myth of wedding speech etiquette, but if not we do have our top 7 common sense rules for wedding speech etiquette:

At no point say, bellow or sing the word “shitspangle”.
Don’t be so drunk that you say, bellow or sing the word “shitspangle”.
Wait politely for the room to come to order before beginning your speech, don’t shout, “Shut up you bunch of shitspangles.”
Look smart, tuck your shirt in, keep your jacket on (better for sweat patch coverage anyway), check you have nothing in your teeth and don’t wear a headband bearing the word “shitspangle”.
When speaking maintain a confident and relaxed posture. Don’t slump, jangle change in your pocket or do an interpretive dance so that when people ask you what you’re supposed to be you say, “I thought that would be obvious, I’m a shitspangle.”
Don’t fiddle with your speech (which should be a neat, new copy, not daubed with notes or shitspangle, dog-eared and ripped), hold it firmly and confidently, project to the back of the room, make eye contact with your audience and smile.
Can’t tell whether a joke is too bawdy for your speech? Go and tell it to a grandmother, then tell it to a seven-year-old child. If either of them look angry, cry or vomit then it’s wayyyyy off track.

Kanske får leta vidare.

New favourite word of the day:

Shitspangle

It's the final count down!!

2011-06-02T18:40:00.006+07:00

10 dagar tills finaste Wifeys bröllop!! Nedräkningen har börjat på allvar. Är riktigt stolt över att jag faktiskt har det mesta ordnat.

Klännnigen

Skorna

Örhängena

Håret
(men med en vit blomma istället)

Godkänt?

One of those days

2011-05-21T13:27:00.008+07:00

Idag är det en sån där dag. En dag då jag bara känner mig allmänt nere för alla som jag älskar är så himla långt borta. Jag borde ju ha vant mig vid det här laget, men icke. Jag vet att alla bara är ett sms/samtal/mail bort, men jag vill ha er här.

Nu.

Jag vill sitta runt köksbordet hemma i Småland med mamma och pappa och höra om ponnyallsvenskan och husbilar. Jag vill ha Champagne Thursday med Wifey i Rom och himla mig över alla italienska bröllopspåhitt och krumbukter. Jag vill kollapsa av fniss och flum med Linda i hennes soffa i Stockholm och jag vill borra in mig i Mr Scotlands famn utanfört vårt (!!) dykcenter i Mocambique.

Men inte då. Istället sitter jag här i Thailand bland folk som visserligen är trevliga, men som inte är mina speciella människor. Så jag är hellre ensam och räknar dagarna (16...) tills det är dags att dra. Den närmaste veckan är jag dock hundvakt för charmige Bruno. Det känns bra, vi ska hålla varandra sällskap.

Fast det är ok. Jag vet att jag kommer få träffa er alla snart, även om det blir alldeles för kort som vanligt. Bara att idag känns ni ovanligt långt borta.

Finaste mamma och pappa

Woajfi!

Bästa Linda

Mr Scotland

Härliga Bruno som ska hålla mig sällskap

Uhu....?

2011-05-14T14:22:00.002+07:00

Va???

Jag (as in me??) - manager för stort 5 star dykcenter i Mocambique??

Alltså....eh.... hur tänkte ni nu....?

Jo men, det ska nog gå bra serru....

*hyperventilera*

För även ponnyer, som har lovat att de ska leva för alltid, blir en dag gamla

2011-04-27T18:00:00.001+07:00

När jag var 12 år mötte jag mitt livs stora kärlek. Hans namn var Candidat och hans bruna ögon glittrade av bus när han kikade fram under sin tjocka, silvervita pannlugg och bet mig för första gången. Från det ögonblicket var jag såld och jag älskade honom så som bara en hästtjej kan älska sin ponny. Vi hade fem turbulenta, fantastiska, kärva, tuffa, roliga och helt underbara år tillsammans fulla av framgångar (rankade bland de 10 bästa dressyrekipagen i Sverige -97 och -98), motgångar (ömma hovar, hosta och hjärnskakningar (sistnämnda på mig)), skratt, tårar och massor av polkagrisar (hans favoritgodis).

Sen dess har han satt flera hästtjejers hjärtan i brand och aldrig lämnat någon som haft med honom att göra oberörd. De senaste åren har han varit tillbaka hos sin uppfödare. Han har varit läromästare åt hennes yngsta dotter och när benen inte riktigt ville hålla för det längre drog han han släden i luciatåget och levde gott som pensionär tillsammans med sin syster, Jasmine. Han hatade att vara uttråkad och hittade alltid på nya hyss i sann ponny-anda för att hålla omgivningen på tårna.

Det är drygt 12 år sen han var "min", men tiden spelar ingen roll. Han kommer alltid vara mitt livs största kärlek.

För ett par månader sen hade jag en konstig dröm.

Jag, mamma och pappa gick runt i ett stort, fräscht, luftigt och ljust stall. Det var inga hästar inne i boxarna när vi gick ner längs stallgången, men helt plötsligt poppade Candis huvud upp i en av boxarna. Han spetsade öronen och gnäggade så där djupt och dovt som hästar gör när de hälsar på varandra.

Nästa sak jag minns är att vi är ute i en hage. Det är sommar och varmt, klarblå himmel med små tussar av moln och solen värmer gott på våra ryggar. Framför oss breder en liten äng ut sig, grön och full av maskrosor och lite längre bort, uppför en sluttning börjar en lövskog. Candi sprang omkring och busade och slängde med huvudet så där som bara han kunde göra. Så där så att man blir orolig att han ska vrida nacken ur led och få nackspärr. Han hade sin fina, rödguldiga sommarpäls och hans svans var så där tjock och silvervit som den blev efter att jag tvättat den med det där toklila vitschampot för katter som luktade syntetiskt tallbarr. Det användes enbart inför tävlingar. Han var i jättefin form, som i sin glans dagar. Musklad och bara liiite för tjock. Det måste ponnyer vara.

Sen vaknade jag och under dagen tänkte jag att jag skulle maila Johanna och höra hur det var med honom. Det hann dock bara bli en tanke.

Morgonen efter väcktes jag av att pappa ringde kl.04:30. Så fort jag hörde att det var han visste jag att något var fel, han om någon har koll på vad klockan är oavsett vilken tidszon jag befinner mig i.

Candi, min finaste, truligaste, vackraste lilla skitgris hade fått sluta ögonen för sista gången.

Han hade fått fång (vet ni inte vad det är - google) i höstas som inte ville ge med sig och hans hovar ville inte sluta att göra ont. Tillsammans med sin syster har han nu fått trava vidare till de Evigt Gröna Ängarna. Deras sista dag släpptes de ut i hagen, Candi drog en repa som vanligt. Sedan fick de på sig varsitt segertäcke som Johanna vunnit med dom och leddes bort där en stor grav full med mjuk halm grävts. Mumsandes polkagrisar och havre blinkade han en gång och nästa gång han öppnade ögonen var den kyliga februaridagen borta och framför honom låg Trapalanda där gräset alltid är grönt, där hovarna aldrig gör ont och myggorna aldrig bits.

Jag tror faktiskt det till och med finns polkagrisbuskar där

Jag tror inte på spöken och övernaturliga fenomen. Men visst känns det bättre i mitt brustna hjärta om jag tror att Candi kom och tog farväl i min dröm. Det är nästan tre månader sen, men jag kan fortfarande inte skriva det här utan att tårarna kommer. Men han har det bra nu och kommer aldrig mer behöva ha ont.

För två dagar sen fyllde jag 30. Många har skojat och frågat om jag äntligen ska bli vuxen och mitt svar har varit att jag inte vet vad som definierar en som vuxen. Men jag tror att jag faktiskt kom på det precis innan jag somnade igår. Det är inte Volvo, villa, vovve, barn, ICA poängkort eller pensionsspara.

Jag tror att det är när man till slut accepterar att även älskade ponnyer, som faktiskt lovade att de skulle leva för alltid, en dag blir gamla.

1987-06-17 - 2011-02-03

Vila nu min älskade. Vi som är kvar här saknar dig.

Buskis

2011-04-17T10:46:00.002+07:00

Vi har alla sett dom, buskis, lustspel eller sängkammarfarser där Eva Rydberg eller Stefan & Krister springer in och ut genom dörrar, folk förväxlas, det blir missförstånd och publiken med sina fikakorgar håller på att skvimpa ut kaffet av skratt när Nils Poppe får sina kollegor att tappa masken med en pilliklurig min.

Våra turer med jobb i Mozambique börjar ta formen av precis en sådan buskis. Minus kaffeskvimpandet.

Till en början kan jag berätta att ända sen jag lämnade Mozambique för sista gången i november 2009 så har jag längtat tillbaka. Underbart land, fantastisk dykning och härliga människor att jobba med. Dock finns det inte särskilt många dykcenter där och det är fler än jag som vill jobba där. Alltså inte så många jobbmöjligheter, men många som vill dit.

I den här historien finns det två dykcenter. Vi kan kalla dom Företag A och Företag B. För enkelhetens skull.

Företag A - Jag jobbade för det här dykcentret under min tid i Mozambique och har fram och tillbaka varit i kontakt med den nya managern för att försöka få in en fot där igen.

Företag B - Ett helt nytt dykcenter och lodge som håller på att byggas och startas av mina gamla chefer från Företag A.

I januari fick jag ett email från Företag B. De var i slutskedet av sitt byggande och planerade att öppna i mitten på april. De hade redan fått sina första bokningar! Nu behövde de instruktörer för sitt dykcenter och frågade om jag var intresserad. Om jag var! Sålde in Mr Scotland till dom och allt var spikat och klart. Vi bokade flyg, hostel, bussar, snickrade ihop en visumansökan (som är en helt annan historia av svett och stress med tanke på mina smått knepiga stämplar i passet från senaste gången jag var i Moz...) och skickade våra pass till andra sidan världen för att få visum.

I början på mars fick jag ett mail från Företag A. De behövde instruktörer, var jag fortfarande intresserad? Svarade att jag var SÅ glad att de hade haft mig i åtanke, men vi hade redan blivit erbjudna jobb från Företag B.

Tre veckor innan planerat avresedatum fick vi ett mail från Företag B. De hade problem med att få alla tillstånd beviljade från myndigheterna och var tvungna att skjuta upp sitt öppningsdatum på obestämd tid. Men de hoppades att det fortfarande fanns en chans för oss att få jobb hos Företag A.

Insert:
*värld som faller samman*

Mailade direkt Företag A. Letade de fortfarande efter instruktörer?? Nej, så bra kunde det ju inte vara. De hade precis anställt två nya.

Efter en vecka av hårslitande, grubblande, hundra nya gråa hår och ett magsår av storleksordning Alaska så fick vi ett nytt mail från Företag B. De var helt övertygade om att de skulle få sitt tillstånd, men eftersom ingenting händer fort i Afrika så kanske vi kunde ändra våra biljetter och komma någon månad senare? Jo, men det skulle nog gå. Fast det fick istället bli två månader senare eftersom jag har en väldigt viktig händelse i Rom att närvara vid den 11 juni.

Så vi bokade om, avbokade, ändrade och bokade nya flyg, bussar och boende. Sen kom ju också problemet med mitt visum för Thailand. Det löper ut 26 april. Så jag kommer behöva sitta i en buss ner till Malaysia och tillbaka det datumet och sedan i början på maj flyga från Phuket till Kuala Lumpur, sitta på flygplatsen (som tur är så är KLs flygplats riktigt trevlig) i 12 timmar och sedan flyga tillbaka.

För två dagar sedan fick vi ett nytt mail från Företag A. En ny, riktigt spännande möjlighet har poppat upp. Ingenting säkert än. Långt ifrån, men det finns en chans.

Problemet är bara - om det här skulle gå igenom så skulle vi behöva vara där senast i mitten på maj.

Ridån går ner för första akten.

Skynda er till bajamajorna innan kön blir för lång, köp en varmkorv och delicatoboll, men se för Guds skull till att vara på plats när ridån går upp igen. Den här farsen har bara börjat.

Truly blessed

2011-04-11T13:06:00.003+07:00

Jag är så jävla lyckligt lottad.

Nej, jag har inte vunnit på lotteriet. Jag har inte fått dykindustrin att inse att de betalar sina instruktörer helt skrattretande dåligt eller helt plötsligt fått en monsterdricks (pratade med en fd kollega häromdagen som numera jobbar som skidinstruktör och som nyligen håvat in sin största dricks någonsin - 16 000 $. I dricks. Är helt klart i fel bransch!)

Jag har inte heller vaknat upp en morgon och förvandlats till Wonder Woman, med superstyrka och perfekt hy. Jag har fortfarande ett måndagsexemplar till kropp som går sönder tätt som oftast.

Men jag är ändå så jävla lyckligt lottad att det nästan är fånigt.

För jag är älskad

Det må låta som en dålig kliché, men det är ju sant. Man läser och hör alldeles för ofta om ensamma, trasiga, bedragna, utnyttjade och förrådda människor. Visst har jag också lurats, gått sönder, utnyttjats och blivit bedragen av människor jag trodde jag kunde lita på. Om det aldrig hänt Dig så har du aldrig lämnat ditt Törnrosaslott och faktiskt tillbringat en dag i Verkligheten.

Men jag har en familj som alltid finns där för mig. Som jag alltid kan vända mig till när livet känns jobbigt och även om jag befinner mig längre bort från dom än vad de tycker är nödvändigt så står dörren alltid öppen när jag väl kommer hem.

Jag har underbara vänner som skulle gå genom eld för mig om det skulle behövas. Som kan få mig att nästan kissa på mig av skratt, som är mina partners in crime när det behövs och som jag kan berätta allt för eftersom jag vet att de aldrig kommer berätta det för någon annan. Som stöttar när jag behöver det och som ger mig en verbal bitch slap om jag ältar saker som inte förtjänar att ältas.

Och jag har nu även Mr Scotland i mitt liv. Juryn har nyligen kommit tillbaka från sin överläggning och han förklarades skyldig till att faktiskt älska mig, precis som jag är.

För att sammanfatta det på ett riktigt smörigt sätt:
I am truly blessed because
I. Am. Loved.

When it rains - it pours

2011-03-25T17:09:00.002+07:00

Biljetterna, de ej ombokningsbara, snordyra biljetterna, är bokade

Visumen, som vi oroade oss så mycket för. Som vi jagade dokument för och som vi skickade våra pass halvvägs till världs ände för att få. De är fixade och sitter, blanka och fina som smäck i passen.

Allt var ordnat. Vi skulle åka. Det hände verkligen.

Då försvann jobben vi var erbjudna. Jobben som var erbjudna, accepterade, set in stone.

Inte en gång.

Två.

Helt jävla underbart. When it rains, it fuckin pours, right?

In case of crash landing, please put your head between your knees and kiss your sorry ass goodbye

2011-03-20T11:42:00.003+07:00

Apoteken där hemma håller på att få slut på jodtabletter för jod skyddar mot den farliga radioaktiva strålningen från Japan. UD har gått ut och uppmanat svenskar att ta extra jod. Ät jod så blir allting bra!

Om du befinner dig inom en 25 mils radie från kärnkraftsverket i Fukushima.

Dags att ta en titt på kartan, kanske? Sist jag kollade (fast det är ju ett tag sen) så låg Japan aningens längre än 25 mil från Svea Rikes gränser. Det är ca 25 mil mellan Stockholm och Karlskoga. Om ni skulle behöva sätta saker och ting i perspektiv.

Tror det snarare är större risk för de tablettknaprande svenskarna där hemma att få jodförgiftning (krävs bara 3 gram jod för att ha ijäl en vuxen människa, knall fall, ta ner skylten) än sköldkörtelscancer.

Men vi vill ju alltid känna att vi kan göra något för att skydda oss. Glöm all annan farlig strålning som läcker ut och som det inte finns något skydd emot. För käkar vi jod så blir allting bra. Desinficerar vi hela vårt hus kommer våra barn aldrig bli sjuka och proppar vi dem fulla med antibiotika vid varje tillfälle som ges så kan ingenting ont hända dem. Sticker vi huvudet mellan knäna när planet gör en nödlandning så kommer vi kliva ur vraket utan en skråma.

Eller så kommer dina barn istället utveckla en mängd allergier eftersom de aldrig exponerats för bakterier och nya multiresistenta bakterier kommer poppa upp till höger och vänster. And to be honest people, there's no such thing as an emergency landing. It's called a crash. You won't be ok.

Det påminner mig om vad pappa berättade att de hade blivit tillsagda att göra i händelse av kärnvapenkrig, när han gjorde lumpen för en massa år sen.

"När ni hör smällen, lägg er på backen och täck er med regnjackan."

"Men när vi hör smällen är det ju redan för sent."

"Jaha, men när ni ser ljuset, lägg er på backen och täck er med regnjackan."

"Fast det är ju för sent även när vi ser ljuset. Och för den delen så kommer ju inte en regnjacka kunna skydda oss mot en atombomb."

"Soldaten ska vara tyst och inte ifrågasätta sina överordnade!"

Tror inte den officern helt uppskattade att instruera ingenjörstrupper....

För visst är det lättare att tro att man kan göra något som kommer att rädda en? Hoppet är ju som bekant det sista som lämnar människan. Så därför känns det bättre att se skyltar här i Thailand som uppmanar en att söka högre mark om en ny tsunami rullar in. "Tsunami evacuation route 2 km" Så när du ser en 10 meter hög vägg av vatten komma dundrande i över 100 km/h så är det bara att knalla på i 2 km för att sätta dig i säkerhet.

För vi vill egentligen inte tänka på hur otroligt sårbara vi är. Att allt Moder Jord behöver göra är att sträcka på sig och gäspa så faller hela vår värld i bitar. Fast på senare tid verkar det som om Hon fått nog. Hon har varit tålmodig så länge nu, Hon har gett oss varningar och nya chanser gång på gång, men jag tror att Hon till slut har tröttnat. And this is one Lady we really shouldn't have pissed off, people.

Men istället för att göra något för att få Henne glad igen (chocolate always works, no?) så tar vi ett par jodtabletter till, ger barnen lite starkare antibiotika, spänner på löparskorna, kontrollerar var nödutgångarna är och ser till att alltid ha ett ordentligt lager av regnjackor.

För det är ju enklare så, eller hur?

Näe, men jag drar väl en repa med räkmackan, dårå

2011-03-10T16:38:00.003+07:00

Under de senaste två veckorna har vi haft tre olika personer som anlänt hit till dykcentret helt inställda på att genomföra sina divemasterkurser (den första nivån om man vill jobba inom dykning). Alla tre har nu ångrat sig och vill inte längre ha något med dykindustrin att göra förutom som hobby.

Man skulle ju få för sig att det är något fel på oss här på Scubafish. Att vi är allmänt otrevliga och illaluktande, men det är faktiskt inte det som är anledningen till att de dragit öronen åt sig.

"Jag trodde inte det skulle vara så mycket att plugga."

"Jag hade ingen aning om att man måste jobba så hårt!"

"Det är ju jäättelånga timmar och ni får ju nästan inget betalt."

Reality check, anyone?

Vad tror folk egentligen??? Att vi bara är ett gäng förvuxna strandraggare som sladdar runt på en räkmacka, håvar in pengar, dricker öl, spanar på tjejer i bikini, då och då gör ett dyk samt att vi en morgon bara TADAA!! hittade våra instruktörscert i Kellogspaketet? (Fast ibland är jag rätt säker på att det var exakt så som vissa av mina kollegor blev instruktörer...)

Ni ska nu få hälsa på i Reality According To A Dive Instructor. Vänligen spänn fast säkerhetsbältet. Om ni inte redan tagit era sjösjuketabletter så måste jag tyvärr meddela att det är för sent nu. De är förebyggande, inte en behandling. Ni skulle lyssnat på mig när jag erbjöd dem för en halvtimme sedan. Allt som kan göra nu är att hänga över sidan, mata fiskarna och se för Guds skull till att ni har vinden i ryggen annars kommer ni få en obehaglig Åter Avsändaren. Nödutgångarna är här, här, här och här. Om ni ser kaptenen hoppa överbord iklädd en flytväst rekommenderar jag starkt att ni följer hans exempel.

Vi blev inte instruktörer bara så där. Att utbilda sig till vilket yrke som helst innebär att man måste lära sig en massa, studera, plugga, svära och sen plugga lite till. De flesta av oss kan nu rätt mycket om

fysiologi - (du har astma och vill dyka? Ser du den här ballongen? *PANG* Japp, det är vad som kan hända med din lungor. And then you die.)

fysik - (Mycket vatten - mycket tryck. Om du inte gör som jag säger så går det illa. And then you die.)

marinbiologi - (nej, hajar är inte mördarmaskiner som äter allt de ser. Med tanke på alla konserveringsmedel och kemiska färgämnen du mumsat i dig så är det väldigt tveksamt att de ens vill komma i närheten av dig.)

dekompressionsteori - (Åter igen, om du inte gör som jag säger så går det illa. And then you die.)

psykologi - (så, sist du var i vatten som gick högre än knäna var när du såg din make drunkna och själv nästan dog när tsunamin sköljde in över Thailand 2004? Och nu vill du lära dig dyka för att bli av med din paniska rädsla för vatten som gör att du knappt klarar av att gå ut när det regnar? Inga bekymmer, I fix)

äktenskapsterapi - (så enda anledningen till att du vill lära dig dyka är för att make/maka dyker och du tror att era konstanta gräl kommer försvinna magiskt om ni kan göra det här tillsammans? Inga problem, I fix)

lagar - (ja, det är en massa papper du måste fylla i för jag litar inte för ett ögonblick på att du kommer göra vad jag säger åt dig och ja, jag tänker se till att du fyller i dom ordentligt så när du har haft ihjäl dig själv så är det iaf inte mitt fel.)

barnuppfostran - (jag skiter i hur du tror att du kan tilltala dina föräldrar, är du min elev så uppför du dig. Jag tänker inte snyta näsan på dig eller knyta dina skor. Välkommen till Livet, mamma kommer inte alltid torka dig i rumpan när du varit på toa)

Samt en och annan småviktig sak som säkerhet till havs, hjärtlungräddning, båthantering, bedömning av strömmar, tidvatten och vågor etc.

Det kanske verkar utifrån som om vi lever drömmen. Dyka i tropiska vatten varje dag, njuta av solen etc etc. Men vad ni inte ser är att vi börjar klockan 06:30 varje morgon och sällan jobbar mindre än 10 timmar per dag. Oftare handlar det om 12 timmar och det är inte ovanligt att det blir 16 timmar vissa dagar. Sju dagar i veckan. Julafton, midsommar, nyår, påsk. Vi har inte semester. Vill jag ha en dag ledigt innebär det en dag utan lön. Vi släpar utrustning, flaskor, skrubbar båtar, gör rent toaletter och torkar upp spyor (jag sa ju åt dig att ta en sjösjuketablett!) organiserar dyksiter efter er förmåga, önskemål, erfarenhet och väderförhållanden. Vi tillbringar timmar i poolen bara för att du tycker det är läskigt med lite vatten i näsan, vi förklarar teori på en miljon olika sätt för att du är för korkad för att förstå att mer vatten betyder mer tryck, mindre vatten betyder mindre tryck. Vi håller din hand när du är rädd, vi är ansvariga för din säkerhet och vi riskerar våra egna liv för att hålla dig säker.

Vi gör allt det här för i stort sett inga pengar alls. En normal dag tjänar jag runt 200 SEK. En bra dag kan det bli 400 SEK, men lika ofta kan det bli 60 SEK. Det här är per dag. Inte i timmen. Det innebär att vår timlön kan vara så låg som knappt 5 SEK/timmen.

Vem av er skulle jobba en 14 timmars dag där du förväntas vara beredd att sätta ditt eget liv i fara för 5 SEK/timmen?

Nä, just det.

Ni skulle bara hånskratta om någon ens föreslog det. Jag tjänade bättre när jag som sommarjobb för 20 år sen tvättade fönstren där hemma på Soltorp (tack, mamma och pappa, det var ett bra sommarjobb!)

Är det synd om mig? Har någon tvingat mig att jobba som dykinstruktör? (Men snääälla pappa, kan jag inte få bli revisor??? Käften unge, du ska jobba med dykning!) Skulle jag inte klara av en normal universitetsutbildning? (jag tror mina år på Karolinska Institutet utan en enda omtenta talar sitt eget språk i den frågan)

Näe, det är inte det minsta synd om mig. Det enda som suger är att jag alltid är så långt bort från vänner och familj och aldrig har pengar nog att åka och hälsa på dom eller kan ta ledigt om de kommer hit. Jag har valt det här yrket och jag älskar det. Jag har sett mer av världen än de flesta, träffat fantastiska människor och varit med om sånt som många bara ser på National Geographic och Animal Planet. Nästa månad ska jag få åka tillbaka till Mozambique och jag längtar massor!!

Men jag kan inte låta bli att bli tvärilsk när folk tror att jag bara lallar runt i paradiset, knappt lyfter ett finger och då och då drar en repa på räkmackan.

Swim a mile in my fins, I dare you.

....

2011-01-09T16:58:00.001+07:00

I broke the puppy.... :o(

Wow....

2010-12-30T08:59:00.002+07:00

Så imorgon är det nyårsafton. Igen. Jag är faktiskt nästan exakt där jag var för ett år sedan. Nyårsafton var den första dagen jag jobbade med Scubafish, dykcentret jag jobbade för resten av förra säsongen och som jag är med i år också. Så fysiskt är jag mer eller mindre exakt där jag var för ett år sen.

Men det är det enda som är det samma. Så mycket har hänt det gångna året. Jag har varit så långt ner att jag knappt sett ytan. När allt jag klarade att fokusera på var att ta ett andetag till. Fylla lungorna med luft och tömma dom igen. Och en gång till. Och en gång till. För varje inandning fick jag i mig frisk luft och varje gång jag andades ut var jag ett andetag närmare att vara ok igen.

Det har varit ett långt år. Men det funkade. Jag är starkare. Stoltare. Vassare. Lugnare. Och jag vet var jag har mina riktiga vänner. *älskar er*

Här på Lanta verkar det som om högsäsongen äntligen börjat dra igång, ett par veckor sent. I januari ska det förhoppningsvis bli riktigt mycket att göra. Gäller bara att jag håller mig frisk, har haft öroninfektion mer eller mindre konstant sen jag kom hit. För tillfället verkar den dock ha lugnat ner sig. Ett par dagar innan julafton lyckades jag dra på mig någon influensa (såklart, är inte jul om inte jag är sjuk!). Det är härligt när man känner febern komma krypande under dagen när man just börjat en Open Water kurs och man vet att man ska spendera åtminstone 4 timmar i en väldigt kall pool under eftermiddagen. Halvvägs genom poolsessionen slutade ibuprofenen att verka. Jag har aldrig varit så kall i hela mitt liv. Det är första gången någonsin som jag var den som fick säga till mina elever att vi var tvungna att sluta för dagen. Skakade helt okontrollerbart, allting gjorde bara ont, sluddrade när jag försökte prata och vara nära att kräkas av ren och skär nedkylning. Mina elever förkunnade glatt att de ville fortsätta. Helvete heller!! Ska ni ha ihjäl er instruktör??

Sa jag inte.

Dagen efter låg jag som en liten rul i sängen och räknade sekunderna tills jag kunde ta en ny värktablett. Om 10 minuter får jag ta en till. 10 minuter. 600 sekunder. 599 mississippi. 598 mississippi. 597 mississippi...

Jobbigt.

Men nu är jag fit for fight igen! Allt som behövs nu är att det jefla regnandet slutar och sen kanske vi får högsäsong på riktigt. Vet inte riktigt vad som händer imorgon, inget stort nyårsfestande är planerat. Har en hög trevliga kollegor och med bra sällskap kvittar det mer eller mindre var man är eller gör.

2011... jag tror det kommer bli ett bra år.

Fördelar med att åter ha ett fysiskt arbete...

2010-12-09T16:36:00.001+07:00

..... att gå ner en klädstorlek på drygt en månad utan att ens försöka.

:o)

Hmmmm....

2010-12-04T09:04:00.002+07:00

Tankar på väg till jobbet kl.8 på morgonen:

"Jag undrar varför jag inte är bakis idag.... ahaaa..... det är för att jag fortfarande är onykter!"

Det kommer bli en lååång dag idag......

Från året som gick - del 2

2010-11-30T13:07:00.003+07:00

24 JULI

Igår fick jag en kyss som smakade choklad av en pojke med turkosa ögon och ett smittande leende.

Mig veterligen hade han inte ätit choklad på hela kvällen.

Det var den hetaste natten på hela sommaren, överallt stod fönster öppna och inte den minsta fläkt flyttade på den tunga, mättade luften. En långsam promenad över Roms broar tog oss till min port där vi kysstes tills himlen rodnade och mina läppar var ömma.

Idag drog regnet in över den Eviga Staden för första gången på två månader. Damm och gammal smuts sköljdes bort och luften blev klar och frisk att andas igen. Han har lämnat staden och våra vägar kommer inte att korsas igen. Och det är ju precis så det ska vara.

För på årets hetaste natt fick jag en kyss som smakade choklad av en pojke med turkosa ögon.

Kanske den här sommaren kommer bli helt ok trots allt.

Från året som gick

2010-11-27T10:54:00.004+07:00

Under året som gått har jag skrivit en del, men det har inte blivit av att jag lagt upp dom här. Så i brist på nya grodattacker att skriva om lägger jag istället upp en av de texterna.

13 JULI

Jag har sett en hel del ställen runt om i världen och haft privilegiet att uppleva de mest fantastiska saker. Jag har sett Vintergatan sprida ut sig över himlavalvet under en kolsvart natt i Sinais öken. Jag har suttit med en spinnande gepardunge i knäet i ett reservat i Moçambique och haft sälar tuggandes på mina fenor under ett dyk utanför Kapstaden. Jag har njutit av att se solen stiga över Stora Barriärrevet och långsamt och glödande slukas av den Sydkinesiska sjön. Risodlingar har spridit ut sig framför mig så långt kan nå på sluttningarna av en slocknad indonesisk vulkan och de uråldriga templen av Angkor Wat har kittlat min fantasi. Knölvalar har lärt sina kalvar att majestätiskt bryta ytan i gigantiska hopp framför mina ögon och jag har haft skrattande hyenor strykandes runt mitt tält under en afrikansk natt som sjöd av liv.

Ja, det är verkligen en helt otrolig värld där ute och jag är så lyckligt lottad att få ha upplevt en bråkdel av den.

Så åkte jag hem till försommar-Sverige för första gången på flera år. Genom tågfönstret såg jag hur ängar, granskog och kohagar löste av varandra under min resa djupare in i det småländska landskapet. Väl hemma hos mina föräldrar, i det hus som, oavsett var jag än hamnar i världen, alltid kommer vara hem-hemma, stod jag på balkongen i den ljumma sommarkvällen. Solen hade försvunnit bakom björkarna och kvar låg det där mjuka skymningsljuset som håller i sig i timmar. Det enda som hördes var ett par fåglar som inte insett att det var läggdags. Framför mig bredde den gamla gårdsplanen ut sig mellan stallet där det inte längre finns några hästar och hagarna där gräset numera står högt och obetat. Bakom hagarna och stallet vakade den täta, mörka granskogen där, på platser, solen aldrig når ner till marken. Luften var tung med dofter av syrén, hägg, hundkex och viol och dimman började långsamt svepa in i hagarna på ett sätt som fick det att se ut som om den var full av älvor som dansade mellan de knotiga gamla äppelträden. Ett par rådjur kom ut vid skogsbrynet och började beta av det höga gräset.

Det var då jag insåg att det finns ingenting vackrare än en försommarkväll på det småländska höglandet. Att långt inne i min rastlösa, ständigt flackande, själ finns det en del som aldrig glömmer var min fantastiska resa en gång började. Rådjuren struttade iväg utom synhåll och inne från huset kröp det ut en underbar doft av nygräddad smulpaj gjord från rabarber från vårt trädgårdsland

Ibland är livet helt ok.

Ut med det gamla - in med det nya.

2010-11-20T18:47:00.005+07:00

Igår var det den årliga ljusfestivalen, loy kratong . Varje år när årets högsta högvatten vänder är det tradition att sända ut små båtar gjorda av bananlöv och bambu med blommor, tända ljus, ett mynt samt någonting från en själv som tex ett par hårstrån.

På det här sättet sänder man bort allt ont och dåligt som har hänt under det gångna året och eftersom det är den största tidvattenförändringen på hela året kommer allt det onda färdas så långt bort som möjligt från dig. Man kan starta om på nytt för det kommande året.

Jag försökte först att göra en båt själv, men resultatet var inte särskilt stabilt så jag tog det säkra före det osäkra och köpte en från en söt liten tant. Det är allvarliga saker det här, ville ju ge min gamla skit de allra bästa förutsättningarna för att färdas riktigt långt bort.

Stod där igår kväll och såg min lilla båt med lila orkidéer och ett tänt ljus färdas ut till havs tillsammans med hundratals likadana båtar. Den bar en tung börda, min lilla jolle, men jag är övertygad om att den tar sitt uppdrag på allvar. Kanske skulle jag köpt en större båt, det är ju rätt mycket som ska iväg. Det var ett sjuhelvetes år att bli av med. Men nu har det svepts ut till havs för att aldrig mer återvända.

Det känns bra.

Grodattack!!

2010-11-20T18:24:00.002+07:00

För de som inte redan vet det - jag hatar grodor. Vet inte varför, har aldrig haft någon traumatisk (iaf inte före i morse...) grodupplevelse. De är helt enkelt bara riktigt läbbiga och ger mig rysningar bara jag ser en.

I morse vaknade jag av att en landade på mitt ansikte.

SPLATT!!

Tilläggas bör också att det är ca 2,5 meter i tak i mitt rum så det var långt att falla för den gigantiska slemproppen. Herreminjävlar vad högt jag hoppade och det var antagligen det närmast jag kommit till en hjärtattack (inkluderat den gången när jag på 30 meters djup tittar upp och ser en 4,5 meters vithaj simma över mig på armlängds avstånd).

Därefter tog det mig en halvtimme att få ut den jäkeln ur rummet. För det var inte någon vanlig groda, åh nej! Det var en superninja trädgroda som hoppade och fastnade på väggar och tak i stil med Crouching Tiger, Hidden Dragon.

Kommer vara smått paranoid för att gå och lägga mig ikväll................

Thaielektronik

2010-11-16T20:42:00.002+07:00

Min dators elkabel dog som sagt för ett par dagar sedan och jag åkte upp till Saladan på norra delen av ön och lämnade in den för reparation. Hämtade den idag och ramlade nästan omkull av skratt. Delen där den gått sönder är numera inlindad i något som ser ut som vit kirurgisk tejp!!! Ordentligt tjockt och jag tror faktiskt att han tom spjälkat den med något.

Fast den funkar ju. Och det är ju det som är viktigast.

Imorgon är jag äntligen ute på båten igen. Har en väldigt intressant dag med nervösa, vrickade (ja, faktiskt en stukad fot) VIP resemagasinsskrivande folk. Får väl se hur det går.

Re-surface

2010-11-14T10:40:00.002+07:00

Jag är tillbaka.

Det är nästan exakt ett år sedan jag skrev här senast. Då handlade det om en ny bok, helt oskriven med nya vita sidor. Den boken är nu färdigskriven. Det blev en thriller med inslag av action, blodspillan, manipulation, brustna hjärtan och falska människor som låtsades vara vänner men som bara var ute efter att komma nära nog för att köra en vänskaplig kniv i ryggen så fort tillfället gavs. Det var spänning, tårar, förlamande ilska, skratt, sjukdomar, underbara sanna vänner, nya intressanta bekantskaper och psykotiska chefer.

Om jag skulle försöka få den publicerad skulle antagligen förlagen neka den för att den är alltför osannolik.

Dock skulle den säkert göra succé som en dålig amerikansk eftermiddagssåpa.

Men självklart kommer det inte hända, för sista sidan är skriven, boken igenslagen och lagd i förråd. Den är en del av mitt förflutna som jag aldrig kommer glömma, för jag har lärt mig otroligt mycket. Å andra sidan så är den en del av mitt förflutna och det finns hundra väldigt goda anledningar till att den inte är del av min nutid.

Så nu är jag alltså tillbaka i Thailand. Jag som för sju månader sen sa att jag aldrig skulle åka hit igen. Som bad mina nära och kära att kedja fast mig nere i potatiskällaren om jag började tycka att Thailand lät som en bra idé igen. Inte sämre att jag kan ändra mig! Plus ingen kom ens i närheten med några kedjor, så vad skulle jag göra liksom? Tror dock att det faktiskt kan bli en bra vinter. De flesta här jobbade jag med i slutet av förra säsongen och de som är nya verkar också väldigt trevliga. Det är folk här som faktiskt är genuint glada att jag är tillbaka. Det känns bra.

Solen skiner idag för första dagen sen jag kom hit (monsunen hängde kvar) och min elkabel till datorn gick precis sönder. Så vi får se om jag kan få tag i en ny här på ön eller om det kommer ta ett par månader igen till nästa blogginlägg.

I'm back!

Nya tider

2009-11-08T20:49:00.003+07:00

Det ar dags for ett nytt kapitel.

Nej, forlat. Fel av mig. Det ar dags att borja en ny bok. I den gamla boken har sidorna tagit slut. Sista kapitlet har skrivits och det blev inget "happily ever after".

For i verkligen livet blir det sallan det.

Sa nu ar jag tillbaka i Thailand och framfor mig ligger en ny bok med vita, blanka, tomma sidor. Kanske kommer den har fa ett annorlunda slut.

Jag har hittat min julsang for i ar. "Maybe Next Year (X-mas song)" med Meiko. (Datorn har ar lite smatt gammal sa ni for ctrl+c ctrl+v ar jag radd...)

http://www.youtube.com/watch?v=VQrrWphj8N4

I don't think that Santa is coming this year 'cause I've been a bad
a bad girl

I've made my bed now I'm lying in it without a care
a care in the world

And I took his heart
I tore it apart
I left him outside in the cold

I shot him down in the middle of town
I left him outside in the snow

I won't have no presents this year 'cause I've been a bad
a bad girl

I've made my bed now I'm lying in it without a care
a care in the world

And he took me in
He made me sing and I never wanna go back again

So I did him in
I made it all end
No
I never wanna go back again

Maybe next year I'll be good
Maybe next year I'll be better

Maybe next year I'll be good
Maybe next year I'll be better

Maybe next year I'll be good....

:o)

2009-05-08T02:58:00.001+07:00

Only in Africa

2009-04-11T19:54:00.000+07:00

Det ser ut som om morgondagen kommer bli ganska intressant. Alla pa hela den har halvon vill dyka, snorkla eller aka pa ocean safaris imorgon. Dykarna for de tva forsta dyken maste vara pa dykcentret 5:30 pa morgonen (vilket innebar att vi maste vara dar senast 4:15...) och efter det ar det fullt os hela dagen. Nagra av gasterna for forsta dyket bor pa Barras systerlodge, Flamingo Bay, 2 km fran dykcentret sa vi maste aka och hamta dem. Detta gors vanligtvis med en fd safarijeep med bekvama saten pa flaket.

Imorgon ar det hogvatten kl.6:00 vilket innebar att vagen ar oversvammad ett par timmar innan och efter. Sa Drews uppgift ar att ta dykcentrets gamla Land Rover (som halls ihop av god vilja, zip ties och silvertejp), kora en omvag langs stranden och hamta upp dem.

Detta eminenta fordon har inget lyse. Solen ar fornuftig nog att halla sig bortom horisonten vid denna okristliga timme (det haller ju pa att bli vinter har, sorru).

Min uppgift ar att sitta pa motorhuven med tva ficklampor och se till att vi inte kor pa en palm eller nat.

T I A

Ok. That's it.

2009-04-02T23:52:00.005+07:00

"Yes, it was nice to see the whale shark, but it was swimming too fast. Can't you find a slower one?"

"Why can't we get closer to the mantas, I couldn't get a good photo of them."

"She is sea sick, do something!"

"I can't believe you get paid to do this, it's like having holiday all the time!"

"So, what is your real job?/What are you going to do when you grow up?"

"Why is it raining/windy?"

*sulking* "Yes, but only one." (as a reply to the question if they seen any whale sharks/mantas)

"Darling, he's been a navy diver, I think he knows what he is doing."

"Oh Sweden, how lovely. But you don't have much of an accent, do you?"

NO! ENOUGH!!

I can't order the friggin' whale sharks to swim slower. If you are too fat or un fit to keep up with it - join a bloody gym. Or watch Animal Planet. I'm not going to put the shark in danger by driving on top of it to drop you off. And don't even think about attempting to chase after the mantas just because you want to take a photo of their gills without zoom cause I will swim after you, I will pull your fins and I will slap you in the head. Moron. You will scare them away, interrupt their oh so important cleaning behavior and the rest of the group will hate you. You get to sit by yourself in the petrol fumes for the whole ride back. Put your camera away and just enjoy the bloody show these amazing angels of the sea are putting up for us. And I'm really sorry that she is sea sick, but what to you want me to do about it? Seriously?? I told you to take motion sickness tablets, but why listen to the person that spends hours every effin' day on a boat? What do I know about it, right? Sure, it's not nice to be sea sick (or so I've been told), but it wont kill you. Just lean over the side, feed the fish and make sure you have the wind in your back or you will get a nasty return to sender. And yes, I get paid to do this. I get paid to look after your sorry excuse for an ass to make sure you don't go off killing yourself. I get paid to strain my back over and over again dragging your fat butt in to the boat cause your stomach gets in the way when you try to do it yourself. I also get paid to look after your kids that behaves like they been brought up by cave trolls while you enjoy your holiday without kids. And I also get paid, shock and horror, to put my own life at risk when you decides to do something really stupid. But I guess it's almost like your job, cause the stapler might attack you or it does actually happen every now and again that you get... a paper cut! So yes, I do get paid for doing this, but please keep in mind that the pay is about 10 pounds sterling. Per day. And this is my real job. I'm turning 28 this year, so I believe I fall in to the category of adults. Dive instructor is a proffession, just FYI. And so what, it's raining? And I can see for myself that the wind is howling so the coconuts are flying off the trees. Do you really think that there's something I can do about it? That I have a direct line to the weather gods and ordered this weather? And even if I did, do you think that you are so special that I would go out of my way to make your holiday miserable? Get over yourself. And you are sulking cause you only saw one manta/whale shark!? You twat! Most people will never get a chance to spend time in the water with these amazing creatures, there are divers travelling the world for years and never see them. So don't you dare doing anything but sending a prayer to Poseidon, thank him for sending his lovely animals our way and promise him not to eat fish for dinner. Or he might send food poisoning your way. He is a god, he can do that. And I don't give a shit if it's an ex military diver with thousands of dives on my boat, if his equipment seems faulty in any way I will comment on it. It is my responsibility to make sure everybody is safe and ready to get in the water even if it's Jacques-bloody-Costeau sitting there with a disconnected low pressure inflator hose. Don't. Call. Me. Darling. And believe it or not, but everybody from Sweden are not called Inga, we don't speak with a mix of German and Russian accent and we don't roll in the friggin' hay every chance we get. The Swedish sin was 50 years ago. Update your bloody porn collection for the love of God.

It's amazing how much you never tell your customers. And still I have the best job in the world.

Bara en san sak liksom.

"Aldrig i livet! Det kan finnas skelett och giftiga sälar!"

2009-03-17T22:58:00.007+07:00

10 grader i vattnet.

Det ar kallt. Och kom nu inte med nat jakla "Ha! 10 grader! Det ar vad vi kokar pasta i uppe i Norden. Vi ar da inga veklingar inte. 10 grader! Jag skulle tacka min lyckliga stjarna om jag kunde fa vattnet i badkaret till atminstone halften."

Nae, faen heller. 10 grader ar kallt. Forsok inte att intala er nagot annat. Det ar sa kallt att all exponerad hud forst branner som om man sitter alldeles for nara en oppen laga och dar efter tappar man kanseln helt. Fingrarna blir klumpiga som om man hade tva par tjocka tumvantar pa en och tarna kanske man kommer kanna av igen nagon gang framat midsommar. Ansiktet blir sa avdomnat att det ar latt att tappa regulatorn om man inte ar forsiktig.

Ok. Sa nu har vi klarat av det. Bara sa att vi alla ar overrens.

Varfor ar jag da galen nog att inte bara dyka i dessa arktiska temperaturer utan aven betala for det??? Svaret ar enkelt; Cape fur seals. Salar!!! Sa fort vi knuffat bort isbergen och plumsat i Atilantens svala vatten sa var de dar. Over allt. Som busiga valpar som gjorde volter, imiterade vara rorelser, simmade upp till oss bara nagra centimeter fran masken blottade tanderna (de gor det inte for att verka hotfulla utan mer som ett leende) och darefter forsvann i ett moln av bubblor. De alskar att bita i fenorna och tar ett rejalt bett, skakar vilt pa huvudet som en hund med en pinne och forsvinner lika snabbt igen.

Vid ett tillfalle kande jag nagot stota emot mitt huvud, tittade upp och stod oga mot oga med den lilla salunge som just tuggat pa min neoprenhuva. Jag ar saker pa att han fnittrade at min forvanade min.

Kallt sa inuti helvite 100 ar innan de tande, men efter dyket sa kunde jag inte annat an le sa stort mina skallrande tander tillat mig.

Smidiga, akrobatiska havsvalpar

De har en nagot flytig rumpa sa om det slutar simma flyter de upp med baken forst

Alskar att bita tag rejalt i fenorna

Jamenduvadsooot

Btw, den forsta som svarar ratt pa var inlaggets titel kommer fran far bonuspoang. Samt vinner en marangswisch

Ett perfekt dyk

2009-02-06T20:03:00.002+07:00

Forutom de instruktorer som jobbar har sa har vi sjalvklart andra anstallda ocksa, som tex forare, mekaniker, skippers etc. Dessa ar alla fran Mocambique. De senaste veckorna har vi haft valdigt lite gaster sa vi har haft tid och mojlighet att ta med alla vara kollegor till den vackra varlden under ytan. Inte bara prova-pa-dyk utan i stort sett alla ar nu certifierade dykare. Mozambique finns bland de 10 lander i varlden som har lagst BNP, att betala och ga en dykkurs ar en omojlighet for de flesta av dess invanare. Det handlar dock inte pa nagot satt om valgorenhet fran dykcentrets sida utan vi tjanar alla pa om vi kan ge dem en battre forstaelse for vad vi gor dar nere och varfor vissa saker maste goras pa specifika satt.

Vanligtvis nar folk far nagot gratis sa varderas det inte sarskilt hogt. Tvartom har, kan jag lova. Det var langesen vi hade elever som var sa uppmarksamma och villiga att lara. Sjalvklart ar spraket ofta en barriar eftersom de flesta pratar valdigt knackig engelska och vissa kan varken lasa eller skriva (oavsett sprak). Som tur ar sa pratar Richie, en av instruktorerna, portugisiska och under ytan pratar alla samma sprak anda.

Har haft sa himla mycket kul under de har kursernas gang och aven om teorin ibland tar tid sa har de inga problem med det som ska goras i vattnet. Forutom Fernando som nastan drankte Antje vid hans forsta forsok att gora ett dyk...

Dock stotte vi pa problem nar det kom till "Watermanship evaluation". Som del av kursen maste eleven visa att han kan trampa vatten eller flyta i tio minuter. Jomentjena liksom. Alla de har grabbarna bestar inte av annat an muskler sa de sjunker som stenar med blytyngder. Tog flera forsok, mycket skratt och mycket tekniktraning innan alla till slut lyckades.

Vi har under julen haft en liten praktikant, Tino. Pa hans sista dag tog Liz med honom ut pa ett dyk, men sjalvklart maste allt pappersarbete klaras av forst. En sak som maste gas igenom ar ett gang medicinska fragor for att se till att man inte har nagot som kan vara farligt i samband med dykning. Richie var pa semester sa vi fick gora vart basta med att forklara vad de olika termerna betydde. Tino pratar riktigt bra engelska, men sjalvklart var det en del begrepp som var knepiga.

- Do you have a history of seizures, blackouts, fainting, convulsions or epilepsy?
Have you ever done this? (faller ihop pa golvet i spasmer)

- Do you have behavioural health problems?
Esta loco??

- Do you have a history of fear of open or closed spaces (claustrophobia or agoraphobia)?
If we put you in a really small box, will you get scared then? (Nej, men troligtvis ratt forbannad)

Stackars Tino maste tro att vita har valdigt konstiga sjukdomar...

Att fa ta med en kollega (som man dessutom tycker valdigt bra om) ner under vattnet for forsta gangen ar alltid kul. Men att fa genuint respons och entusiasm inte bara nar man ser nagot riktigt stort utan aven nar man har nagot sa enkelt som en snirlig korall framfor sig ar underbart. Ibland behover man gora sadana dyk ocksa for att fa tillbaka lite entusiasm sjalv. Vad jag bast kommer att minnas ar Jose's, en av vara skippers, svar nar jag fragade honom vad han sett pa sitt forsta dyk:

"I saw big fish and small fish"

For det ar ju faktiskt det enda som behovs for ett perfekt dyk

Och sa hander det igen

2009-02-06T19:15:00.003+07:00

Jag lyckas logga in pa MSN for andra gangen pa nio manader.

Ingen ar online.

Men fan da....

Another day at the office

2009-01-13T20:13:00.000+07:00

Vad sag du nar du kom till jobbet i morse?

Det har ar vad jag sag nar jag stack huvudet under ytan

Phew!

2009-01-07T21:05:00.000+07:00

Det har nu regnat varje dag sen natten mellan julafton och juldagen. Inte konstant, men likval kommer det varje dag. Det hinner aldrig riktigt sjunka undan och allting ar blott eller fuktigt och allt tenderar att mogla. Klader, vatdrakter, mat, madrasser etc och sar blir infekterade och vagrar laka. Det ar latt att bli lite.... gnallig.

Nyar regnade bort fullstandigt och pa nyarsdagen klev jag inte ens utanfor dorren (och det berodde inte ens pa baksmalla av nagot slag). Vagorna har varit gigantiska och sikten bajs.

Men nu verkar det som om det ska vanda. Sjalvklart har det regnat idag, men just nu skiner faktiskt solen och havet har lugnat ner sig. Lagom till att julrushen lagt sig sa ska det bli trevligt igen. Typiskt.

Har antligen lyckats ladda upp lite bilder fran var oversvamning.

25 december

26 december

27 december, vattnet har nu tagit sig in i huset

Ute pa djupt vatten

Hellre brodlos an radlos. Har man oversvamning, ett overskott av kockosnotter, goda vanner samt lite fantasi ar man inte langt ifran att uppfinna trask-boule! (galler att traffa den grona kockosnoten med en av de bruna)

Wobble gor under omstandigheterna det enda ratta

Uh-oh....

2008-12-27T19:26:00.000+07:00

The water is in da house

Vattnet stiger...

2008-12-27T18:26:00.003+07:00

.

Det har nu regnat mer eller mindre konstant sedan klockan tva pa juldagsmorgon. Det ar inte for inte som det kallas for Trasket dar vara hus star. Det ar den lagsta punkten pa hela den har jefla halvon.

Vattnet ar nu bokstavligt talat vid var troskel och det ar dags att dra fram skyfflar och sandsackar i ett desperat forsok att halla det ute. Det fina i kraksangen ar att det har vadret forvantas fortsatta i atminstone fem dagar till. Har inte hittat nagon prognos som stracker sig langre an sa.

Det ar dags att borja sova med dykutrustningen brevid sangen.

Nagot som gor det extra intressant ar alla laskiga kryp (kackelackor, spindlar, tusenfotingar, myror, gigantiska aggressiva vaggklattrande krabbor etc) soker torra land och for tillfallet ar det vart hus. Jag tjuter som en tjej och jagar dom vilt med krypsprayen. Djurvan, my ass.

Aterkommer med uppdateringar. Nu ska jag ga och borja snickra pa min ark.

Who's that girl?

2008-12-25T19:21:00.002+07:00

Haret ar nytvattat, lent och skinande solblont. Tanaglarna lyser nylackat morkroda. Den klarroda klanningen sitter dar den ska och accessoarerna ar diskret glitter. Ogonfransarna ar langa och svarta, lapparna karamelldoftande Caramel Gospel och parfymen Summer Mania.

Pa fotterna sitter... ingenting.

Vi ska inte ga till overdrift har. ;o)

But this lady, my friends, is turning heads.

Mest for att mina kollegor inte kanner igen mig forst, men det hor inte hit.

T + 12 hours

2008-12-25T18:46:00.002+07:00

.

For tolv timmar sedan borjade det regna. Sa dar som bara tropiskt regn kan regna. Som det maste ha regnat nar himlarna oppnade sig for att regna i 40 dagar och 40 natter och Noak seglade ivag efter att fatt forhandstips fran Gud.

Askan dundrade sa var vasshydda skakade och blixtarna korsade varandra hej vilt over himlavalvet. Askan lugnade ner sig efter atta timmars konstant danande, men regnet haller i sig. Ibland lite mindre, ibland med full styrka, men likval konstant.

An sa lange lacker inte huset. Inte sa mycket iaf, bara ett horn dar vi har en rejal pol. Mer oroande ar det att vattnet utanfor nu bara ar 50 cm fran var troskel. Som tur ar sa ar det lite uppforsbacke.

Blev en ratt spannande jul iaf. ;o)

Okej.

2008-12-24T00:54:00.002+07:00

Sa alltsa. Den har julen suger. Riktigt riktigt mycket. Hade tom battre jul i Thailand dar jag holl pa att jobba ihjal mig. Har bara suger den liksom.

Skulle kunna rabbla upp alla anledningar till varfor den suger (stamningen, hur Barra's anstallda behandlas, hur vi far armbaga oss fram for att fa mat om kvallarna, sarbehandling osv) men jag ids inte.

Den suger bara helt enkelt.

Men imorgon ska jag gora mina dyk med tomteluva och i overmorgon ska jag mala mina tanaglar morkroda, lagga pa lite maskara (om jag kommer ihag hur man gor) och dra pa mig min klarroda julklanning. For nu ar det ta mig faen jul. Och glada ska vi vara.

So from all of me

to all of you

- a very merry Christmas

Knappis

2008-12-23T01:02:00.002+07:00

Var kara knappa, latt efterblivna katt gillar kaffe. Upptackte dock att det kanske inte ar den basta av ideer att ge henne det sent pa kvallen.

Tank studsboll pa speed.

Ilsk.

2008-12-09T21:25:00.003+07:00

Den som alskar extra mycket

blir pa ondskan extra vred.

Nar den snalle blir forbannad

blir han ilsken med besked.

/.../

Forstorelsens fasten ar kraftigt bemannade

Det ar dags for de snalla att bli fly forbannade

Du har karlek

Du har styrkan

Det ar sakert som amen i kyrkan

~Tage Danielsson~

Jag blir sa arg. Det bara kokar over sa att det pyser anga ur oronen pa mig. ARGH!!! Bevittnade idag aterigen manniskans girighet och ignorans. Fyra vackra vitfenade revhajar, en magnifik leopardhaj samt en stor stingrocka slaktade framfor vara ogon. Kineserna har upptackt ett nytt satt att fa tag i hajfenor for sin forbannade hajfenssoppa. De kommer hit och betalar stora pengar till de lokala fiskemannen for hajfenor.

Men faan da! Hoppas ni dor av tungmetallforgiftning allihop!

Och nej, jag har inte blivit nan jakla hippie som kramar kockospalmer (sta under en palm och du loper stor risk att do av en kockosnot i skallen, sa det vore ratt korkat) och tycker att vi ska alska alla (for det ar det sista jag kommer gora). Men ha ihjal alla rovdjur i toppen pa naringskedjan och de har domt hela havet. Finnemang. Allt blir kaputt. Lika bra att stanga butiken och ga hem. Bye bye. Godnatt. Hej da.

Och vad som ar sa otroligt frustrerande ar att det finns ingenting jag kan gora for att stoppa dom. Det ar inte olagligt. Fiskemannen ar lokalbefolkning i ett av varldens fattigaste lander. Hur skulle jag kunna saga at honom att han inte ar tillaten att goda sin familj?

Sa jag kan bara bita ihop. Spotta och frasa och onska att blickar kunde doda.

Bah.

8 december

2008-12-09T00:13:00.002+07:00

1980 skots John Lennon utanfor sin lagenhet i New York

1991 foll Sovjetunionen

1997 fick Nya Zealand sin forsta kvinnliga premiarminister

1626 Drottning Kristina fods

1941 forklarar USA krig mot Japan efter attacken mot Pearl Harbor dagen innan

1609 oppnar Biblioteca Ambrosiana, det andra biblioteket i Europa oppet for allmanheten

1587 Mary, Queen of Scots, avrattas

1849 har Hector Berliozs "La Damnation de Faust" premiar

1950 fods Mona Linnea Marianne Johansson (numera Wallin)

GRATTIS PA FODELSEDAGEN LILLA MAMMA

Kommer du ihag...

2008-11-29T00:40:00.003+07:00

.....vad du gjorde klockan 10:32 den 20de november i ar?

Jag vet exakt vad jag gjorde....

Allt gar att salja med mordande reklam

2008-11-14T23:55:00.001+07:00

köp..

köp.

köp!

köp!

köp!!

KöP!!

KONSUMERA FOR I HELVITE!!!!

Gar runt i ett normalt kopcentrum, en normal lordag drygt en manad innan en troligtvis ganska normal jul och kanner stressnivan hojas stadigt av allt omkring mig.

"Du ar fel - kop det har sa blir du ratt"

"Du kan aldrig bli lika vacker som jag, men med den har produkten sa kan du atminstone forsoka."

"Det ar jul snart - du maste hitta den perfekta presenten"

"Oavsett vad du gor eller hur du ser ut sa ar det inte tillrackligt - kop mer!"

Det ar inget ovanligt alls med det har kopcentret. Bara ett av miljoner runt om i varlden som ser mer eller mindre exakt likadana ut. Jag hade lika garna kunnat vara i Sturegallerian i Stockholm eller MBK i Bangkok.

Skillnaden ar den att jag tillbringat de senaste sex manaderna valdigt langt bort fran allt vad kopcenter heter. Har vi tio personer pa ett och samma stalle har pa Barra sa ar det en folksamling (eller dags for middag). Det fascinerar mig hur avvand jag blivit och hur den "riktiga" varlden helt plotsligt kan kannas sa... sa... hmmm... Hittar inget bra ord, tror fordommande ar det narmaste jag kan komma.

Det var faktiskt skont att komma tillbaka till vara kilometer av ode strand med knorrande sand. Forstar annu mer hur latt det kan vara att fastna har. Den riktiga varlden kan vara lite val falsk ibland.

Sokmotor

2008-10-28T22:35:00.002+07:00

Den senaste veckan eller sa har mina kara foraldrar fatt konstiga SMS pa udda tider pa dygnet med fragor om allt fran hur man syr ihop en kattmage utan bedovning och valutavaxling till artikelskrivande och hur man botar nacksparr.

De ar ju ratt vana vid mig vid det har laget och mina tvara kast och vandningar i tillvaron, men vet ni vad det fantastiska ar?

De kan svara pa allt.

Det ar liksom som om jag har min egen privata sokmotor.

Jag har Google-foraldrar. :o)

Meh!

2008-10-24T00:45:00.002+07:00

Har det senaste halvaret forsokt overtyga dessa Mocambiqueska datorer att MSN visst ar en bra ide och att det inte gor det minsta ont att koppla upp sig till denna eminenta uppfinning. Sa antligen lyckas jag och lyckan ar total.

I tio sekunder.

Sedan inser jag att ingen ar online.

Jefla skit. Hela varlden skulle ju stanna upp och fokusera pa mig juh!

I ovrigt sa funderar jag pa att ge upp hela den har iden med blogg. Ar ju sa pinsamt dalig pa att uppdatera den sa det blir bara ett daligt samvete. Problemet ar det hander helt enkelt inte sa mycket spannande har. Det finns bara sa mycket man kan skriva om dykning utan traka ut folk totalt. Ni, liksom jag, trottnar efter den 15:e valhajen (vilket for ovrigt ar precis det antal jag sag pa mindre an en timme harom dagen). Och visserligen var jag i extas efter att den tre meter langa hammarhajen precis simmat over oss eller nar jag nastan fick en orfil av en manta, men hur mycket kan man skriva om det egentligen??

I ovrigt hander det inte mycket. Det stora samtalsamnet varje dag ar vad middagen ska besta av. (Vi fick lasagne idag och jag trodde att jag skulle ga upp i limningen av lycka, det ar de sma grejerna som gor det)

Det enda spannande som hant var nar vi fick tejpa ihop (bokstavligt talat gott folk, maskerings- och silvertejp) kattens mage for att operationssaret gick upp och saker borjade komma ut. Men det ar en helt annan historia som jag haller pa att skriva ner och som ni kommer fa hora en vacker dag.

Inte riktigt som andra

2008-09-19T23:27:00.002+07:00

Insag harom dagen att under hela 2007 och sa mycket av 2008 som vi hunnit med sa inhandlade jag...

... ett par jeans
... tva par skor (varav ett par var flipflops)
... ingen kjol
... en klanning

och

... tre vatdrakter (varav en mattsydd for mig)
... tva par vatdraktsboots
... tre dykmasker

Fast jag har val aldrig stravat efter att vara som alla andra... :o)

The Big 5 (-1)

2008-08-20T23:19:00.000+07:00

OR - When the baboons broke in to our tent and stole our crisps

Luften bokstavligt talat vibrerade.

Det ar det enda satt jag kan komma pa att beskriva hur det ar nar lejon morrar. Visst har jag alltid vetat att de ar stora djur och vi har val alla hort dem pa Animal Planet eller Mitt I Naturen, men att faktiskt ha tva massiva lejonhannar bara 20 meter fran en och hora de prata med resten av flocken flera hundra meter darifran. Geez.... Det ar helt otroligt. Ljudet inte bara registreras av mina oron utan av hela kroppen. Att en varelse kan utstrala ren styrka enbart med ljud ar en valdigt fascinerande upplevelse.

Jag var valdigt tacksam over att sitta pa flaket pa var safaribil. Visserligen helt oppen, men atminstone ett par meter over marken.

Vi var tvungna att lamna Mozambique for en visa run (behovde ny stampel i passet) sa vi akte ner till Sydafrika och passade pa att ta ett par dagar ledigt. Forsta dagen agnades at shopping och jag var som ett barn pa julafton. Jag vet att det later fanigt, men befinner man sig i ett land dar man inte ens kan fa tag i snabbnudlar sa ar det en stor grej att fa springa runt i ett shoppingcenter en hel dag. Mycket balsam och billtong blev det...

Eftersom vi akt till Nelspruit som ligger nara gransen och aven nara Kruger National Park bestamde vi oss for att halla oss pa torra land ytterligare ett par dagar och aka pa safari. Manga timmar blev det, korandes kors och tvars over parken, men oj vad mycket vi sag! Nastan alla Big 5 (elefant, buffel, lejon och noshorning (tom en av de valdigt sallsynta svarta!), men missade leopard), hyenor (en supersot liten valp), krokodiler, flodhastar, giraffer (vad tankte Gud egentligen???), zebror och massor mer.

Natterna tillbringades i talt (innanfor elektriska stangsel, var lugn mamma) och nar alla gatt till sangs kunde man hora natten sjuda av liv utanfor stangslen. Hyenor som svepte forbi utanfor i hopp om att nagon slangt ut rester och en natt vaknade vi av ett rejalt brak nar en elefant bestamde sig for att falla ett trad precis dar vi taltade.

Den forsta natten var vi ett tag helt sakra pa att vi horde lejonen igen, men det visade sig bara vara en av amerikanerna som snarkade ovanligt hogljutt.

Nar vi kom tillbaka fran andra dagens safari mottes vi av en bekymrad dam som varit kvar i lagret for att laga mat. Pa bruten engelska forklarade hon att nagot stulits ur vart talt. Underbart. Hade pass och sant viktigt i jackan sa jag visste att det inte var nagot livsnodvandigt iaf, men sjalvklart var det irriterande och oroande. Det tog ett tag pga sprakbarriaren, men till slut fick vi klarhet i det hela. Det var ett gang babianer som kommit in i lagret, tagit sig in i vart stangda talt och stulit en pase salt & vinegar chips. Pasen var inte oppnad sa de visste verkligen vad de letade efter.

Sa inga salt & vinegar chips den kvallen, men ett gott skratt och en bra historia istallet.

Vi ar nu sedan nagra dagar tillbaka i Mozambique och redan i fard att planera nasta visa run. Da ska vi till Kapstaden och titta pa pingviner och dyka med vithajar....

Ute pa en morgonpromenad

En nyfiken ung herre som valde att korsa vagen precis nar vi kom

Vem sa att hyenor ar fula???

Det ar inte latt att dricka nar vattnet ar sa langt ner

En vit noshorning lugnt betandes i solnedgangen

Ar de vita med svarta rander eller svarta med vita rander...?

Den finns!!

Har massor mer foton, men det tar ar att lagga upp dom har. Ska forsoka ladda upp en del pa facebook istallet.

Viltolycka

2008-08-15T23:10:00.002+07:00

Ok, sa du trodde att kora pa ett raddjur var illa? Att det blir en ordentlig small om du traffar en alg?

Testa att krocka med en val.

Now that, people, is one hell of a bump....

Magi

2008-08-01T23:30:00.003+07:00

Harom dagen fick jag njuta av privilegiet att simma sida vid sida med tva knolvalar. Jag har om och om igen forsokt beskriva denna upplevelse, men det kvittar vilka ord jag an valjer for de kan aldrig gora nagot sa fantastiskt ratta. Sa jag later bara ett par bilder fa tala istallet.

Det sags ju att en bild sager mer an tusen ord. Sa darfor var jag tvungen att lagga upp fyra bilder for jag skulle behova atminstone 4 000 ord for att kunna beskriva den har upplevelsen.

Tankar fran en ocean safari

2008-07-18T22:26:00.005+07:00

Jag star i foren och skrattar hogt
at knolvalskalven som ligger pa rygg och slar med stjartfenan om och om igen sa att vattnet stanker at alla hall.

Jag star i foren och ler

at den leatherback skoldpadda jag nyss sag komma upp for att andas vid ytan.

Jag star i foren och piper av lycka
nar den enorma knolvalskon bokstavligt talat kommer flygande ut ur vattnet, vrider sig i luften och landar med ett gigantiskt plask.

Jag star i foren och kanner adrenalinet pumpa
efter att precis ha kommit upp ur vattnet dar jag var en harsman fran att fa en dansk skalle av en valhaj.

Jag star i foren med tungt hjarta och tarar i ogonen
for jag vet att mina barnbarn troligen bara kommer fa se dessa fantastiska djur pa museum.

Alla dessa magnifika djurarter ar utrotningshotade. Det betyder att om inte nagot gors nu sa kommer de snart att forsvinna for alltid. Till denna tragedi finns bara en gemensam namnare - och det ar vi. Sa snalla, forsok gora medvetna val vad ni handlar, ater och vilka lander ni valjer att stodja med resor. Bara en sa enkel sak som "white fish" pa sushi ar ofta haj. Japan och Norge tillsammans med flera andra lander vill aterigen tillata kommersiell jakt av valar. Miljontals hajar fangas arligen enbart for att fa sina fenor avhuggna och darefter kastas tillbaka for att drunkna. Sa ni skulle bara vaga bestalla hajfenssoppa...

Jag star i foren fylld av tacksamhet
for att jag far chansen att dela havet med dessa vackra djur.

Ina vs Krypen del 2

2008-07-15T23:55:00.006+07:00

Tid: 18:40 sondagkvall
Plats: Mitt vanstra ora. Ja, gott folk ni laste ratt. I orat.
Kryp: Spindel
Storlek: Liten, men kom ihag - i orat!
Handling: Kande att nagot kittlade lite i vanstra orat och trodde att det bara var lite vatten som blivit kvar fran dagens dyk. Hade avsikten att fa bort det med hjalp av en bomullstops och dom av min forvaning nar det satt en liten, latt mosad, spindel pa den nar jag tog ut den. Hur den kom dit fortaljer inte historien.

Ina vs Krypen 3 - 2

(en poang var, den miste ju livet, men hade ju trots allt lyckats ta sig in i mitt ora)

Ina vs Krypen

2008-07-05T15:53:00.003+07:00

Tid: 20:36 torsdagkvall
Plats: Vaggen i badrummet, precis brevid spegeln
Kryp: Orm
Storlek: Ganska liten
Handling: Inte mycket. Borstade tanderna totalt stel av skrack med blicken fixerad pa den ovalkomna gasten.

Ina vs Krypen o - 1

Tid: 8:05 fredag morgon
Plats: Kralandes pa skipperns fot ombord pa Barra2 pa vag mot Manta Reef
Kryp: Spindel
Storlek: Stor

Handling: Jagade den en liten stund innan den motte sitt ode under min fot. Hade sjalvklart vatdraktboots pa mig.

Ina vs Krypen 1 - 1

Tid: 16:30 fredag eftermiddag
Plats: Badrumsgolvet
Kryp: Skorpioner, tva stycken
Storlek: Sma. (Ar det inte de som ar giftigast??)
Handling: Uppkrupen pa toalettlocket gav jag de en ordentlig dos superduper krypspray

Ina vs Krypen 2 - 1

To be continued....

Kan ocksa gora lista

2008-06-19T17:30:00.002+07:00

Ja, jag sa ju att jag inte har nagot att gora idag forutom svara at datorn (fast jag borde egentligen attackera natverket istallet) och sla ihjal tid med menlost surfande pa natet. Sa jag kom ihag foljande lista pa Mitras blogg och kunde ju lika garna roa mig med den ett tag.

1. När gick du upp idag?
Kl.8, men bara for att jag ar ledig. Vanligtvis kl.6

2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter. Lat de stackars musslorna vara ifred!

3. Senaste filmen du såg på bio?
Kommer arligt talat inte ihag senast jag var pa bio. Vilket ar valdigt trakigt eftersom jag alskar att se filmer pa bio.

4. Favorit-TV- program?
Grey's Anatomy for tillfallet. Haller pa att jobba mig igenom andra sasongen.

5. Vad åt du till frukost?
Kaffe. Och choklad.

6. Vad är ditt andranamn?
Lisa Sofia. De ar mina andranamn, fast de kommer fore mitt forstanamn. Don't ask me why...

7. Din favoritmat?
Oj, oj... Pasta i Rom, Tom Kha Kai i Thailand, nasselsoppa, rotmos, sommarsill i Smaland, sushi, persiskt, snabbmakaroner i Stockholm

8. Vilken mat gillar du inte?
Allt som ens tankt tanken att snudda vid jordnotter eller senap

9. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Den med "Nellie the Elephant"

10. Vilken bil kör du?
Haha! Efter mina bravader som forare undviker jag att sitta bakom en ratt.

11. Vilken är din Favoritmacka?
Riktigt morkt brod med cheddar och farsk gurka

12. Vilka mänskliga drag kan du bara inte med?
Arrogans, sjalvomkan, oversitteri

13. Vilka är dina favoritkläder?
Av de jag har med mig har - Billabong board shorts, Little Miss... t-shirts och min Aqualung 7 mm semidry suit

14. Om du fick åka vart du ville vart skulle du åka då?
Bara ett stalle? Galapagos

15. Favoritklädmärke?
Ja du... for jag ar ju sa markesmedveten... Men med det liv jag lever har - Aqualung, 7tenths och Billabong

16. Var vill du dra dig tillbaka?
Nagonstans dar det ar varmt, det finns palmer och bra dykning

17. Favorittid på dagen?
Inte morgon.

18. Var är du född?
Smalands morkaste skogar

19. Vilken är din favoritsport att se på?
Hastar sa klart. Men langtar till OS, dar kan man se det mesta.

20. Vem tror du inte kopierar detta?
De flesta

21. Vem tror du kopierar först?
Varfor skulle de kopiera mina svar??

22. Coca Cola eller Pepsi?
Kvittar lika. Same thing, different name.

23. Fotboll eller ishockey?
Inget. Sag faktiskt min forsta hela fotbollsmatch (Sverige-Spanien) sedan VM-94 harom dagen, men det sager mer om hur mycket vi har att gora har an mitt intrese for fotboll.

24. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Om du forsokt narma dig mig tidigt pa morgonen sa vet du svaret pa den fragan

25. Pedikyr eller manikyr?
Har helt gett upp iden om att ha snygga naglar. Det funkar inte i det har yrket.

26. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Nja, inte precis. Det har slutat regna. Fast det ar nog bara jag som tycker det ar spannande. Och om tva veckor kommer jag fa Turkisk Peppar. Aterigen nagot som nog bara jag tycker ar spannande.

27. Vad ville du bli när du var liten?
Dressyrproffs, arkeolog, polis, advokat, nobelpristagare (har lovat pappa att komma pa middagen med mig)

28. Bästa barndomsminnet?
Nar slutar man rakna minnen som barndomsminnen?

29. Varit i Afrika?
Bor dar

30. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Jag tror det, vid nagot tillfalle pa gymnasiet, men jag minns inte alla detaljer. Har lindat in en stackars kamrats huvud i tejp.

31. Varit med om en bilolycka?
Orksakat tva...

32. Favoritdag i veckan?
Den med lugn sjo och bra sikt under vattnet

33. Favoritblommor?
Vita liljor

34 Favorit-snabbmatsrestaurant
Sandai-Me Kato pa Regeringsgatan

35 Äger du en cykel?
Joda, men vet inte riktigt var den ar

36. Vem fick du senaste mailet från?
Pappa

37. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
The Godiva shop i Rom

38. Läggdags?
Sen vi flyttade hit - tidigt. Kan fa 8 timmars somn varje natt!!

39. Vems svar är du mest nyfiken på av de som läser detta?
Varfor skulle de svara pa en lista?

40 Vem var den senaste du delade middag med?
Grabben, igar

41. Vad sysslar du med just nu?
Forstor tid med att skriva den har listan. I livet i allmanhet jobbar jag som dykinstruktor i Mozambique. Gor fantastiska dyk, har en chans att ladda batterier som varit helt tomma ett bra tag och nar jag fatt slut pa filmer att se ska jag borja skriva igen. Har lovat mamma.

42. Favoritfärg?
Svart, blatt, gront

43. Hur många tatueringar?
Beror pa vem du fragar. Enligt mamma - for manga. Enligt mig - det saknas en.

Foton!

2008-06-19T15:43:00.003+07:00

Det blaser idag. 6 meter hoga vagor. Sa med andra ord inte mycket dykning for mig. Har slapat med mig datorn upp till receptionen dar vi har tradlost natverk och sitter nu och slar ihjal tid pa natet och att svara pa dumma fragor fran gaster. Far skylla mig sjalv nar jag forsoker gomma mig bakom var Activity Desk. Det har ar nu femtioelfte (minst!) forsoket att ladda upp ett par foton fran dykcentret. Natverket ar minst sagt labilt och packar ihop med jamna mellanrum.

Barra Lodge Dykcenter

Den overbefolkade stranden precis vid dykcentret

Finns varre utsikt att ha fran kontoret

"Bottom time, surface time, any time is dive time"

Jag skamtade inte nar jag sa att det ar en vasshydda

Krig.

2008-06-17T00:41:00.002+07:00

I morse nar vi kom till dykcentret hade nagon lamnat en avhuggd hajfena pa ett av borden.

For en dykare ar det likstallt med ett hasthuvud i sangen. (For er som in forstar allvaret: googla pa shark fin soup...)

Knepigt. Forstar inte vem som kan ha lamnat den dar. Vi har hyfsat civiliserad relation till fiskarna (alltsa inte de som lever i havet utan de som drar upp dom) haromkring aven nar det drar nat over vara dyksiter. Ar de smarta nog att hugga av fenan fran en haj sa ar de ocksa valdigt val medvetna om hur mycket pengar de kan fa for den sa det allt fran vettigt att bara lamna den.

Anyway.

Dagens rad ar att lyssna pa mamma. Vare sig du vill eller inte sa har hon ratt ganska ofta. Min kara mor har manga ganger papekat att jag ska lyfta pa fotterna ordentligt nar jag gar och inte hasa dom. Idag var jag lat en gang for mycket. Pa dykcentret har vi slitet plankgolv som ar langt ifran slatt. Lyfte inte pa fotterna vid fel tillfalle och lyckades fa tva rejala traflisor (inte spetor, gott folk, flisor) stickandes ut ur halen.

Aj.

Sa lyssna pa mamma ibland.

Another day at the office

2008-06-12T23:56:00.003+07:00

Dyken pa Manta Reef idag och igar var alldeles magiska. Mantor overallt. De ar sa otroligt, fantastiskt vackra att jag blir alldeles tarogd nar jag ser dom. Bara forestall dig tva stycken med over 4 meter i vingbredd som graciost svavar mot varandra. Precis innan de ska kollidera vander bada uppat sa de nu har mindre an en meter mellan sina undersidor. De simmar uppat pa det sattet ett par meter, svanger darefter at varsitt hall och fortsatter sin magiska dans gang pa gang. Allt detta nagra meter framfor mina bubblor.

Pa vagen tillbaka fick vi en forsta klassens show av delfinporr.

Och vet ni vad det basta ar? Jag far betalt for att gora det har.

Oh, forresten, knolvalarna har kommit upp fran Antarktis. :o)

Swedish?? Oh, I love the Alps!

2008-06-10T23:59:00.002+07:00

Igar hade jag det stora nojet att fa mina forutfattade meningar om feta amerikaner ytterligare lite bekraftade. Hade sex stycken av dom pa en snorkeltur. Var och en vagde latt minst dubbelt (och vissa trippelt) sa mycket som jag och jag ar inte liten. Varst var en herre som var en tvarhand hog nar hand stod upp och 1.80 nar han lag ner (i fortsattningen: Fet amerikan med lika fet Texasdialekt).

Foljande dialog utspelade sig pa baten ut till snorkelrevet:

(Fet amerikan med lika fet Texasdialekt): So, honey, where are you from?

(Jag): I’m from Sweden.

(Fet amerikan med lika fet Texasdialekt): Oh, that’s a lovely country! We’ve been skiing there.

(Fru (ikladd leopardmonstrad baddrakt) till Fet amerikan med lika fet Texasdialekt): No dear, that was Switzerland.

(Fet amerikan med lika fet Texasdialekt): But isn’t that the same thing, kind of?

(Jag): No, sir. That would be like me saying that you are from Canada.

(Fet amerikan med lika fet Texasdialekt): Really???

(Jag): Yes, sir. Really.

Han snorklade dar efter i hela tva minuter innan han fick andnod och jag fick hoppa i och bogsera honom tillbaka till baten. Tackar min lyckliga stjarna att det inte var den hjartattack som jag nastan forvantat mig.

Hojdpunkten kom dock nar han senare berattade att han jobbar i restaurangbranschen och agde en kedja restauranger. Hamburgerrestauranger.

Da var jag tvungen att bita mig hart i lappen en lang stund och bara vara tyst. Den var bara for enkel.

Ta det lugnt

2008-06-10T23:55:00.002+07:00

Jag har lokaliserat choklad pa narmare hall. Sa nu kan jag fa det nastan nar som helst. Faran ar over. Andas ut.

I Mozambique kan man kopa mark, men i kopet ingar inte kockospalmerna som star pa marken utan alla palmer har individuella agare som kan skorda kockosnotterna nar de vill. Vem det an ar som ager palmen som star utanfor var vasshydda sa skoter han inte sitt jobb sarskilt bra. Sa fort det blaser litegranna sa trillar notterna ner. De har en forkarlek att gora det mitt i natten, landa pa taket med en rejal duns och fullkomligt skramma livet ur mig varje gang.

Pa vag in till Inhambane sa finns det en anlaggning som jobbar med minrojning. Det finns valdigt fa minor kvar sedan senaste inbordeskriget, iaf i det har omradet, men uppe i norr ar det tydligen valdigt gott om dem fortfarande. Pa den har anlaggningen tranar de upp djur for att leta ratt pa minorna och min forsta tanke var saklart att de anvande hundar. Men icke da.

De tranar rattor. Minrattor.

Vore det inte enklare att bara avla fram en hel massa rattor och sen slappa ut de i ett minfalt och lata de detonera minorna allt eftersom de sprang pa dom?

Harom dagen fick jag bekraftat att en afrikansk chapa (minibuss) aldrig ar full. Som mest var vi 20 vuxna och tva barn i en buss avsedd for 12 pers. Jag hade en tant i knat.

Om knappt en manad far jag mitt forsta besok fran civilisationen. Sofia kommer hit for att gora sin divemaster. Ar inte helt saker pa att hon insett att hon knappt far ta med nagot eget bagage for jag kommer lagga beslag pa det mesta utrymmet i hennes vaska. Har insett att afrikansk vinter ar ratt kall. Hur fel ar det egentligen??? Jag ar i Afrika och fryser! De har pingviner pa den har kontinenten. Vi har ju inte ens isbjornar som lallar omkring i skargarden och da ar ju anda Sverige ett kallare land. Nat ar fel.

I vilket fall som helst sa ser jag verkligen fram emot att fa hit Sofia. Forhoppningsvis har vi nagra valhajar kvar at henne, annars sa ska ju knolvalarna vara har da iaf. Alltid nat.

Jag har fatt veta varfor sanden har knarrar nar man gar pa den. Det ar tydligen nagon slags ovanlig metall blandad i sanden som ocksa gor den aningens svart pa vissa stallen. I Sydafrika har de ocksa en san strand och dar pagar det forsok att utvinna metallen. Tycker det vore olyckligt for hur underbart ar det inte med sand som knarrar nar man gar pa den? Man vill liksom inte sluta ga.

Dagens goda rad: Undvik att forsoka sta pa huvudet nar man inte gjort det pa tio for det kan vara ratt knepigt. Att sedan gora det pa en bat efter intagande av Tipo Tinto gor inte saken lattare. Man kan fa brutna tar om man inte passar sig. Tro mig.

Har nu varit har i drygt tre veckor och tycker fortfarande om det. Kanns lite som om vi befinner oss i en bubbla dar tiden mer eller mindre star stilla och vad som an hander i den riktiga varlden sa ror det pa nat satt inte oss.

Jag tror jag kommer bli har ett tag.

T I A

2008-05-23T23:10:00.000+07:00

Ok, jag erkanner. Det ar inte en lerhydda.

Skulle snarare definiera det som vass istallet. Med grastak. Och vaggen nar inte hela vagen upp till taket pa en del stallen. Samt langst upp vid taknocken ar det ett ratt stort hal i vaggen dar en klangvaxt haller pa att ta sig in. Fast med lite fix och trix har och dar kan det nog bli riktigt hemtrevligt. Far bara hoppas att vi slipper cykloner det har aret for da kommer nog det mesta har inne bli blott.

Det ligger langt ute i tjotahejti och narmaste stad ar Inhambane ligger ca 40 minuter harifran. Det ar dit man maste om man vill ha choklad. Hjalp. Pa tisdagar och torsdagar gar det en bil dit in sa det galler att man har en ledig dag da.

Men vi bor 50 meter fran en milslang strand och vi har lika langt till dykcentret (alltsa 50 meter, inte en mil). Man kan ga langs stranden i en timme och kanske stota pa en handfull andra manniskor. Om det ar rusningstrafik. Och sanden liksom knorrar pa ett alldeles speciellt satt nar man gar pa den. Bara en san sak liksom.

Dykningen ar ratt hard core med stundtals starka strommar, hoga vagor och valdigt intressanta sjosattningar av batarna som maste goras infor varje dyk. Sa ni som funderar pa att komma hit och gora er Divemaster (ni vet vilka ni ar – KOM!) ni kommer vara valdigt val tranade nar ni ar klara har.

Andra dyket idag var ute pa dyksiten The Office. Landade nastan bokstavligen pa en manta sa fort vi kommit i vattnet. Hade ytterligare en manta senare under dyket, 4-5 revhajar samt ett stim pa nastan ett dussin devil rays som foljde oss i stort sett hela tiden. Under uppstigningen fortsatte de att cirkla under oss och foljde med nastan hela vagen upp till ytan.

Har haft varre dagar.

T I A – This Is Africa

Rhincodon typus

2008-05-23T22:59:00.002+07:00

Snabbt pa med fenorna och masken. Plumsar i vattnet och borjar omedelbart titta under ytan.

Ingenting.

Under och runt omkring mig finns inget annat an gront, lite grumligt vatten. Ser inte botten eller nagot rev. Sikten ar val max tio meter. Simmar en liten bit till. Snurrar ett varv.

Fortfarande ingenting.

Bara grumligt vatten.

Sa vander jag mig om igen och sa ar den bara dar, nackharen reser sig och min forsta tanke ar: ”Hur kan nagot som ar nastan atta meter langt och vager ett antal ton bara smyga sig pa en pa det dar sattet??? Det borde ju liksom horas nagot litegranna i alla fall.”

Langsamt, graciost och majestatiskt glider han forbi. Bryr sig inte det minsta om att 180 centimeter landvarelse ar i vagen utan jag far paddla pa ordentligt och anda missar han mig bara med nagon meter. Stjartfenan ar latt samma langd som jag. Det ser knappt ut som om han ror sig och anda far vi simma pa duktigt for att halla samma hastighet. I ett par minuter far jag chansen att simma brevid ett exemplar av varldens storsta fisk och det ar en upplevelse som far det att verkligen suga i magen och lamnar dig med ett leende som inte gar att dampa.

Det skadar ju inte heller att inom loppet av en timme hade vi ytterligare tre stycken.

Sa nu far jag alltsa erkanna att jag har haft fel. Tidigare har jag envist havdat att valhajar inte exisiterar. Bara av den enkla anledningen att jag inte sett nagon. (Nae, jag ar inte bitter...). Jag tror ju pa tomten for honom hade jag ju atminstone sett!

Valhaj (Rhincodon typus) – joda, visst finns dom.

Till pappa

2008-05-23T22:54:00.002+07:00

Det sags att det finns en dag, antagligen smatt traumatisk, i varje barns liv som man aldrig glommer. Den dagen man inser att ens pappa inte kan allt.
Jag ma vara ett valdigt lyckligt lottat barn for jag har aldrig behovt uppleva den dagen.

For min pappa, han kan allt.

Han kan forklara fysik sa att man forstar och han kan lasa Snorres Edda
for en femaring och nastan fa det att verka spannande.

Han kan fa en sa dar lagom skitilsk for att man ska kunna ga
in pa dressyrbanan och rida langt over sin formaga.

Han kan satta sig i bilen och kora ner till Tyskland som om det vore varldens mest naturliga sak bara for att hans 19-ariga dotter gratit i telefonen och sagt ”Pappa, kom och hamta mig!”

Och oavsett var i varlden jag befinner mig sa haller han alltid ett vakande oga pa mig.

For min pappa, han kan allt.

Grattis pa 60-arsdagen, finaste pappa.

Nytt land, ny kontinent

2008-05-13T19:54:00.004+07:00

Jahapp, sa var det alltsa dags. Igen. Packa ihop livet och bege sig ut pa vagarna igen. Eller snarare flygplatser igen, atminstone till en borjan. Vi ska som bekant till det ostafrikanska landet Mozambique. Det ar manga som jag pratat med som inte vet sarskilt mycket om Mozambique och i arlighetens namn var jag en av dom tills vi fick bekraftat att vi skulle dit och jobba. Innan dess visste jag bara var det lag och att dykningen var i varldsklass. Det viktigaste med andra ord.

Sa lat oss lara oss litegranna om mitt nya hem. Till att borja med kan vi ta en titt pa deras flagga. Kanske inte det mest spannande nar det galler de flesta lander, men Mozambiques flagga ar faktiskt ratt unik. Det ar den enda flaggan i varlden som innehaller bilden av ett modernt vapen. Korsat med en potatishacka finns en AK47:a.

Bara en san sak liksom.

Green: The riches of the soil
Black: The African continent
Yellow: The mineral riches
White: The peace
Red: The country's struggle for independence

Emblemet
Yellow star: The solidarity of the people and the socialistic beliefs of the country
Book: Education
Hoe: Peasants and agriculture
AK47: The nation's determination to protect it's freedom

Sa kom inte och forsok ta deras frihet ifran dom, da stoter du pa patrull...

Ni kan ju ocksa bara forestalla er min fortjusning nar jag for forsta gangen titta pa kartan och insag att Limpopofloden loper genom Mozambique. Den gragula Limpopofloden med febertrad omkring! Det var ju dar som elefanten fick sin snabel! En av mina favorithistorier nar jag var liten (skriven av Rudyard Kipling). Har kanske mest att gora med hur pappa, nar han laste delen dar krokodilen bitit tag om elefantens nasa (som bara var som en liten stovel), klamde at sin egen nasa och upprort ropade: "Labb bin dasa!"

Jag ska ta kort pa Limpopofloden. Bara for att det ar sa haftigt att den faktiskt finns.

Vi kommer leva ute i tjottahejti och jag vet inte hur tillgangen pa internet kommer vara sa det kan ta lite tid innan jag skriver har igen. Om ni behover fa tag i mig sa kan ni alltid skicka roksignaler eller sa ar var adress

100 meters down the beach
Right turn by the funny palm tree
Pass 3 cows, then left
2nd clay hut on your left
Barra
Inhambane
Mozambique

Vi ses nar vi rakas
:o)

Observationer

2008-05-13T17:38:00.004+07:00

Britter ar bra pa ratt mycket. Till exempel finns det inga som har sa harlig, bitter, cynisk och torr humor som dom och det finns inga som kan ge en ett sa gott skratt som en britt. De ar oftast ratt latta att ha med att gora och brukar inte valla allt for stora problem nar de ska dyka, till skillnad fran deras grannar irlandarna. Helt enkelt folk som jag inte har mycket emot (och det finns ju som bekant ratt manga andra nationaliteter som jag har ratt mycket emot...)

Har nu varit en vecka i London med Grabben och har smatt fascinerats av en sak: Britter ma vara roliga, men de ar da fan inte snygga. Nagra har och dar saklart, men genomgaende ar de inga 10-poangare. Eller 6:or for den delen. Ganska manga som ar knappt 4:or. Maste ha med vadret att gora...

Sa det ar val tur att Grabben oftast misstas for att vara australiensare.... ;)

Fast som sagt var sa finns det inga som kan fa en att skratta som en britt. Det fick jag och Annika (som jag antligen traffade for forsta gangen pa tre ar) bekraftat i lordags da vi hamnade mitt bland ett gang morris dansare.

Alldeles for mycket

2008-05-09T21:32:00.003+07:00

Har precis gatt igenom all var dykutrustning for att avgora vad vi ska ta med till Landet Langt Borta och vad vi faktiskt kan lamna kvar i England. Kan inte lata bli att fascineras av hur mycket utrustning vi lyckats samla pa oss. Har ar bara ett smakprov:

3 set regulatorer
2 BCDs
5 vatdrakter
4 hot skins+huvvastar
3 set fenor
8(!) datorer
8 masker
4 set boots

Samt sa himla mycket andra smagrejer. Bara regulatorerna vager ca 5 kg styck. Totalt vager all var utrustning nastan 50 kg. Det nagot sorgliga i det hela ar att min egen vaska med klader och dyl (las: mitt liv) vager ungefar 15 kg...

Det ar inte langt kvar nu, pa onsdag aker vi. Det ar spannande, smatt laskigt, fantastiskt och alldeles, alldeles....underbart....

Hoppas jag.

Ebaylycka

2008-04-29T05:54:00.004+07:00

Så finns det fortfarande de som hävdar att lycka inte kan köpas för pengar...

Vanilla. Coconut. Basmati Rice.

And a touch of soft sandalwood.

Together they're the inspiration for this rich and cozy scent.

This enticingly warm fragrance combines
ripe fig, creamy coconut milk, caramelized
brown sugar and soft, velvety musk

Det är helt enkelt de små tingen i tillvaron som sätter dit den omtalade guldkanten. Sitter likt Ferdinand, kanske inte under en korkek, men åtminstone drömskt, och luktar på blommorna (läs: de nyligen anlända favoritdofterna från Bath & Body Works). Den enda som fattas är Pink Grapefruit. Får bli nästa gång.

Minnen av minnesvärd dag

2008-04-28T15:09:00.003+07:00

I fredags var det alltså dags att med pompa och ståt fira Italiens frihetsdag. Och kanske litegranna att jag fyllde år också. Mitra hade gett hintar om att hon hittat på något trots att hon vet att överraskningar, oavsett om de är bra eller dåliga, står inte högt i kurs hos mig. Dagen bjöd på strålande sol och iklädda somriga klänningar kom vi ner till gatan där en vän till Mitra väntade med bil. Cirka två timmars bilresa söder om Rom och jag gav rätt snabbt upp hoppet om att få reda på vart vi skulle.

Hamnade iaf till slut i närheten av staden Sezze som ligger helt otroligt vackert på en bergssluttning med en fantastisk utsikt. Man kunde verkligen se miltals. Där hade en friendofafriend ett hus och det var dukat långbord i solskenet. Två födelsedagar som sammanföll med en helgdag och det fanns tillräckligt med anledningar för att fira. Luften var ljum, solen sken, gott vin, gudomlig pasta med färska musslor, fisk, prosecco och ett gäng alldeles galna italienare som pratade ingen eller väldigt lite engelska. Var längesen jag njöt av livet så mycket.

Doften av god mat, apelsinträden runt omkring oss, olivträden på sluttningarna....mja, det var helt enkelt inte så farligt att fylla 27 trots allt.

I lördags var det så åter dags att lämna Rom bakom mig. Hur gick två veckor så snabbt??? Som alltid fascineras jag över vilken dragningskraft den staden har på mig och Mitra behöver inte alls planera att kidnappa mig. Hade det inte varit för Mozambique hade hon behövt hiva ut mig med våld för att bli av med mig.

(vet att jag redan sagt det, men tack igen för min fina födelsedag, hjärtat *pussa*)

Är så åter i Sverige och är väldigt glad för att värmen äntligen hittat hit. Sitter faktiskt just nu och tittar ut över Åsedaskolan där jag gick mina grundskoleår. På något sätt förväntar man sig nästan att det liksom ska se... mindre ut än man minns det, men det ser bara ut som det alltid gjort. Kanske aningens mer slitet.

"Att komma hem är som att resa i tiden
man känner alla känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen"
(Lars Winnerbäck - För den som letar)

Fast det får bli en annan gång. Nu ska jag bara njuta av minnet av en underbar födelsedag under apelsinträd på en bergssluttning utanför Rom.

Foton!

2008-04-16T22:18:00.006+07:00

Eftersom jag vill låta mina stackars benhinnor få ytterligare en dag att återhämta sig (de blir så himla kinkiga annars) så får jag spendera även den här dagen med att göra så lite som möjligt. Inte helt fel det heller. Dock ger det mig tid att ladda upp lite foton för en gångs skull. De kommer inte i någon ordning över huvud taget, varken kronologisk eller geografisk.

Loh Dalam Bay, Koh Phi Phi Don (japp, det är där jag bott de senaste vintrarna)

Solnedgång över Sairee Beach, Koh Tao

Koh Bidah Nai med Koh Phi Phi Leh i bakgrunden. Våra lokala dyksiter.

Jul 2007

Monstret I Byrålådan, ett par dagar efter att vi hittat henne. Fulare, ynkligare kattunge gick knappt att tänka sig. Till en början kallade vi henne Ugly Kid Joe...

Monster några månader senare. Ankungen har vuxit upp till en riktig liten dam.

Donkey ser lika intelligent ut som vanligt.

Två bästisar som tar en paus från att demolera sin omgivning aka leka.

Min nya våtdräkt är en aningens.... flytig....

Den såldes som grillad snapper, men kan lika gärna ha varit en friterad hund av obestämbar ras.

"Aint no sunshine when she's gone...."

Lycka

2008-04-16T21:43:00.002+07:00

San Crispino har numera även öppet på tisdagar. De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har inte prövat deras grapefrukt sorbet.

Gårdagens San Crispino: Päron och grapefrukt (Vet att jag borde variera mig lite, men det går inte. Den är bara så gudomligt god)

Det bisarra i gårdagens besök var att jag var där med Den Stora Stygga Vargen (samt några andra) som faktiskt arresterade mig för 1,5 år sen. (Lång historia, gjorde faktiskt inte något olagligt) Han kände iaf inte igen "...this tower. She is two meters tall, blond and beautiful. I wonder, who is she?"

LOL. Those were the days...

Ont

2008-04-15T23:29:00.002+07:00

Benhinneinflammation.

Okej, okej. Jag kanske kan hålla med att knalla runt fyra timmar en dag och tre nästa när ens stackars fötter och ben varken är vana vid att gå i skor, att gå på asfalt och marmor eller gå längre sträckor (PhiPhi är liksom inte så stort) kanske inte är den absolut bästa idén. Lägg där till förkylningen jag hade i systemet samt mitt allmänna måndagsexemplar till kropp, skaka runt litegranna, grilla långsamt över öppen eld och voíla! Vi har ett alldeles utmärkt recept på benhinneinflammation. Bah. Så idag har det mest blivit sova, läsa och filmmaraton. Finns värre saker att göra. :o)

Förhoppningsvis är det bättre imorgon så jag kan fortsätta mitt vilsegående.

Gårdagens San Crispino: Grapefrukt och äpple. Men duuu, liksom....

Idag blir det tyvärr ingen glass för de har stängt på tisdagar. Armageddon!

Ah, Roma....

2008-04-14T15:37:00.003+07:00

Igår lyckades jag drulla runt i Rom i fyra timmar för att se hur mycket jag hittade utan bli totalt vilse. Reglerna var att jag inte fick ha någon karta och inte fråga någon om vägen. Lyckades hitta St Peters (vore väl illa annars eftersom Mitras lägenhet ligger 10 min därifrån), Castello St Angelo, Piazza Navona (ska de någonsin bli klar med restaureringen av den där fontänen???), Piazza Venezia, Colosseum, romerska forumet, Fontana di Trevi och självklart det absolut viktigaste; San Crispino. De har den mest gudomliga gelato du någonsin kan tänka dig. Tog citron- och grapefruktsorbet och var nära att falla i bitar så gott var det. Måste nog förirra mig dit idag igen.

Pantheon och Spanska trappan lyckades gömma sig så jag tror jag får leta upp dem idag. Dessutom måste jag dricka kaffe idag, har ännu inte blivit av. Huvaligen! Skyller på min onda hals som gjort att jag istället druckit litervis med te. Får dock se hur långt jag kommer för även om jag hade gympaskor igår så påminde mina fötter mig om att de elva månader om året inte har några skor alls på sig. Går nog bara vilse ett par timmar idag.

Förresten, på tal om något helt annat. Innan vi lämnade PhiPhi fick jag dyka in på 7Eleven för att köpa tandkräm eftersom Grabben tagit med sig den vi hade hemma. Hittar inte den vi brukar ha utan tar bara en annan som heter Colgate Salt. Har inte sett den innan, men tänkte bara att de säkert bara försöker få det att heta något fancy och säger att det innehåller superextra effektiva salter och mineraler från en underjordisk källa i Centralasien. När jag så skulle använda den för första gången kan ni ju bara föreställa er min förvåning när jag upptäcker att den smakar....

....salt.

Ja, ja, ja, jag vet att det stod salt på förpackningen, men seriöst??? Det var inte ens minsta antydan till mintsmak, bara salt. Vem har suttit och klurat och funderat och antagligen fatt en ordentlig summa pengar för att komma på att tandkräm med saltsmak är en bra idé?? Fast jag borde kanske inte vara förvånad, för ett par veckor sen såg jag en tandkräm med cappuccinosmak. Ehh....borstar man inte tänderna då och då för att bli av med kaffesmaken...? But hey, maybe that's just me.

Nej, nu är det dags att kravla ur sängen och ge sig ut i den Eviga Staden igen. Första uppdraget är att hitta Nutella pizza till frukost.

On the road again

2008-04-12T13:43:00.003+07:00

Så har man äntligen lämnat Thailand bakom sig. Förhoppningsvis kommer det ta lång tid innan jag sätter min fot där igen. Nu är det meningen att jag ska ha drygt en månads semester innan nästa stora äventyr börjar. Som vanligt när jag planerar sk semester så blir det snarare ett jäkla farande hit och dit. My carbon dioxide footprint is the size of a small country by now... *skäms*

11-12 april - Koh phi phi - Phuket - Kuala Lumpur - Rom

26 april - Hem till Småland (bl a för att ordna nytt körkort, det gamla försvann ju någonstans mellan Stockholm och Bryssel i höstas)

2 maj - Grabben kommer till Sverige. Stackarn kommer väl bli skogstokig efter bara några timmar...

6 maj - Till London (måste försöka få ordning på visumet till Mozambique)

14-15 maj - London - Zürich - Joahnnesburg

Därefter blir det chicken bus till Moputu och vidare till Inhambane som ligger väldigt nära vår slutdestination - Barra Lodge.

Lugn och avslappnad semester som vanligt. Har nyligen kommit till Mitras lägenhet här i Rom. Hon har en tur norrut så de första sex dagarna ska jag roa mig själv. Tror inte det kommer vara något problem, inte i den här staden. Ska dricka gott kaffe, äta pasta tills det rinner ur öronen, besöka St Peters minst fem gånger bara för att jag älskar det och bara gå omkring och njuta av att vara här igen. Och så ska jag sova. Massor. Ska faktiskt börja med det alldeles strax. Efter en stor kopp te för jag lyckades dra på mig en förkylning någonstans på vägen hit och kan knappt svälja längre.

Var skönt att lämna Phi Phi och med lite tur ska jag aldrig mer åka dit. Vi började vår sista dag i stil med champagnefrukost på stranden klockan halv åtta. Det enda som jag kommer sakna är Monstret. Hon kunde inte följa med. Men jag berättar mer om det senare, för jag orkar inte vara ledsen just nu.

Nej,vad var det nu jag sa.... Te...sova...happy thoughts... Jepp, låter som en bra idé.

Oh, forresten....

2008-03-15T20:01:00.002+07:00

Vi ska till Mozambique. I borjan pa maj. Aterkommer med detaljer nar jag vet mer.

Borde verkligen vara glad, men inte just nu. Monstret I Byraladan kommer inte kunna folja med nar jag lamnar Thailand. Sa darfor ar inte det har en glad dag. Varfor lar jag mig aldrig???

Som en groda utan ben - hopplos.

Priceless

2008-03-13T20:01:00.003+07:00

Coffee for breakfast: 2$.
Not getting a chance to eat anything else for the next 12 hours: 0$.
Chocolate for bribing night mare Open Water students to take their mask off under water: 3$.
Walking out of your shitty job for the last time: Priceless.

Japp, igar var sista dagen av jobb. Sa nu har vi ett rum betalt till 20:e. Visum till 12:e april. Ingen flygbiljett harifran. Inget jobb pa gang och ingen storre koll vad som ska handa i den narmaste framtiden.

Underbart.

For forsta gangen pa alldeles for lange ska vi ha semester. Sen far vi ta resten som det kommer. Det loser sig. Det ar vad jag maste overtyga mig sjalv om iaf. Jag ar alldeles for duktig pa att alltid stressa om framtiden, framfor allt om jag inte har nagot nytt jobb vantandes. Maste sluta med det och bara njuta av att jag faktiskt inte behover jobba just nu.

Imorgon ska jag ta Monstret I Byraladan till Phuket for att fa henne steriliserad. Det racker med att ha haft henne lopandes en gang. Herre Gud, stackars katt... Hon lag och alade sig pa golvet och tjot sa att vilken mjukporrskadis som helst hade rodnat. Hennes lekkamrat, Donkey, tyckte hon var jattetrakig eftersom hon inte ville leka och roade sig istallet med att sitta och tugga pa hennes ben/ora/nackskinn. Hon aaalskade det.

Hade Mitra har i tva veckor och gjorde massa harliga dyk med henne och den 3:e kommer som sagt Linda. Underbart att man har vanner som slapar sig till andra sidan jorden for en. Saknar er!

So long, suckers!

2008-02-22T22:08:00.003+07:00

Nu ar det officiellt att 12 mars ar sista dagen vi jobbar har. 19 days and counting... Ska bli sa skont att komma harifran sa ni anar inte.

Inga mer kollegor som gladeligen sticker vanskapliga knivar i ryggen pa en. Inga mer lojligt daliga forhallanden att lara ut dykning i. Inga mer 14 timmars arbetsdagar. Ingen mer psykotisk chef.

Langtar.

Ska bara bli intressant att se hur manga anledningar nyss namnda psykotiska chef hittar for att inte betala ut hela min sista lon. Det har han tagit for vana att inte gora sa jag forvantar mig ingen annan behandling.

Imorgon kommer Mitra. 3 april kommer Linda. Kan knappt sitta still vid blotta tanken, finaste!!

Seriously...

2008-02-19T19:03:00.002+07:00

Det har varit klagomal pa mig pa dykcentret fran nagra av mina kollegor. Allvarliga grejer, serru.

Problemet ar att jag kommer till shopen ca 17:50, tio minuter innan jag ska borja kvallsskiftet.

Gor i ordning min kopp kaffe (som ar det ackligaste nagonsin skapats, men jag ar i stort behov av koffein om jag ska sta ut med att saga "Scuba diving tomorrow, guys?" fem miljoner ganger per kvall utan att strypa mig sjalv). Och darefter borjar jag jobba nar det ar dags for mig att borja jobba, dvs kl.18.

Detta ar mycket allvarligt.

For det innebar att jag ar dar innan jag ska borja jobba, men att de inte kan ga innan deras skift ar over.

Jag borde skammas.

Seriost....skaffa er ett liv for i helvete. Eller skjut mig. What ever works for you.

Att folk bara orkar?? Dessutom signar de upp folk som har exercise induced asthma for Open Water kurs och sager till de att ljuga pa de medicinska fragorna sa att de kan fa ut sin provision. Tyvarr lamnade det mig med en elev sekunder fran en astmaattack idag, nagot som kan vara livshotande om man dyker. Weeii...happy days...

Men jag ar inte bitter. For vi haller precis pa att forhandla om ett jobb i Turks & Caicos, British Virgin Islands (maste fortfarande leta reda pa en atlas och ta reda pa var det faktiskt ligger, nagonstans i Karibien ar det iaf). Och pa fredag kommer vackraste Mitra hit. Ska bli underbart att traffa henne igen! Dessutom har hon lovat att bitch slappa min chef.

:o)

I'm not a miserable bastard all the time

2008-01-24T20:45:00.000+07:00

Nej, tro det eller ej, men mitt liv bestar inte enbart av slit, somnbrist, elandiga resor och doda katter aven om mina inlagg har kanske ger den bilden. Trot eller ej, men jag ar inte en kronisk bitchig, ilsk, deppig bitterfitta. Min tillvaro for tillfallet ar inte den basta for jag har brant mitt ljus i bada andarna sa lange att stearinen haller pa att ta slut, men saker och ting haller pa att forandras. Vet inte riktigt vad resultatet kommer bli, men jag lovar - nagon form av resultat kommer.

De flesta av mina inlagg ma vara av den mindre bubblande glada formen, men det ar nar jag ar nere, ledsen, arg eller trott som jag kanner ett behov av att skriva. Fa ut monstren i solskenet sa de gar upp i rok. Ar allt bra sa ar allt liksom bara bra och da ar det ju bara att glida med liksom. Typ.

Tack iaf for alla rara, snalla, omtanksamma mail, kramar och mess jag fatt efter mitt senaste inlagg har. Om ni bara visste hur mycket det varmt. Och tack for alla inbjudningar att komma och vila upp mig, dock tror jag att Sverige i februari kommer gora mig galen (och antagligen forfrusen). Fast Mitra, om du rakar ha en soffa ledig i Rom, let me know... ;o)

Bara for att bevisa att jag faktiskt ler ibland ocksa har jag upp lite bilder fran jul och nyar. Dessutom pa allman begaran (eller atminstone fran pappa) bevis pa att jag frivilligt burit rott.

Jul med nagra av kollegorna

Den arliga tavlingen om vem som kan halla armen i en tunna fylld med is och vatten langst. Det blev oavgjort mellan England och Sverige.

The League of Long Legged Ladies

Nyar

Forlat pappa, for att jag sa att allt var bra

2008-01-19T13:53:00.000+07:00

Jag borde egentligen sagt att det ar det motsatta. Jag borde sagt att jag ar sa trott att jag knappt minns vad jag heter. Att jag ar trott pa att jobba 14 timmar per dag, varenda jakla dag och inte fa mer an fem timmars somn per natt. Att jag ar sa less pa att jobba med folk som gladeligen tar forsta tillfalle att sticka en vanskaplig kniv i ryggen pa en om man inte ar pa sin vakt eller folk som inte ens borde fa vara i narheten av en dykutrustning an mindre kalla sig instruktor och ansvara for andra manniskors liv. Att jag ar sa less pa dykning att det star mig upp i halsen och att jag tappat passionen for att ta med folk ner under vattnet.

Jag borde berattat att mitt mandagsexemplar till kropp protesterar sa hogljutt att jag inte kan jobba utan att dagligen ta varktabletter som vore omojliga att fa utan recept hemma i Sverige. Det var langesen Ibuprofen slutade funka.

Jag borde kanske sagt att jag inte kan minnas saker langre an nagon minut i taget. Jag klarar inte ens langre av att packa min egen dykutrustning infor morgondagens dyk utan att missa atminstone en sak, boots, vatdrakt, mask… De later mig inte ens packa utrustningen for vara kunder langre eftersom jag alltid missar nagot.

Och kanske skulle jag berattat att jag mer och mer skjuter ifran mig den personen har som star mig narmast, den enda jag helt kan lita pa. For jag orkar inte vara pigg, glad, trevlig flickvan nar det enda jag vill ar att krypa upp i ett morkt horn med Herr Baver och grata tills tararna tar slut. Inte for att jag ar ledsen utan bara av ren och skar trotthet.

Jag kanske skulle talat om att jag for forsta gangen i mitt liv borjat trostata. Jag som aldrig innan kunnat ata nar jag varit ledsen eller arg. Nu kommer det val inte droja lange forran jag inte kommer i vatdrakten och den har alltid varit lite for stor

Jag borde nog ha sagt att jag borjar bli allvarligt orolig for hur bra jag ar som instruktor. Om jag ar sa har tankspridd och trott, hur lang tid kommer det ta innan jag gor ett misstag? Ett misstag i mitt yrke innebar inte att ett mail skickas till fel person – det innebar att nagon blir allvarligt skadad.

Sa forlat pappa, for att jag sa att allt var bra fast vi bada visste att sa inte var fallet. Det kvittar var i varlden jag befinner mig, du haller pa satt och vis alltid ett oga pa mig. Men vad skulle jag sagt? Jag var som vanligt pa vag till jobbet och hade jag sagt nagot annat hade de forbannade tararna kommit igen och det ser inte sa bra ut nar man forsoker salja dykning. Det gor ju inte nagon skillnad for den har gangen kan du inte komma och hamta mig. Det ar lite for langt att kora och jag ar lite for vuxen for det nu.

Sa forlat pappa, for att jag sa att allt var bra. Det var inte meningen att ljuga for dig.

And so this is Christmas...

2007-12-24T14:42:00.000+07:00

Sa var det alltsa jul igen. Tjena, vad snabbt aren gar nu for tiden.

Borjade julafton med att gora tva harliga dyk. Vadret har lugnat ner sig och sikten blir battre varje dag. Finns varre satt att fira jul. Skulle dock vara annu battre om jag inte behovde ga tillbaka till shopen och jobba ytterligare 5 timmar ikvall. Ytterligare annu battre skulle det vara om jag inte behovde dyka imorgon. Nu ar det ju dock sa att folk vill dyka pa juldagen och da ar det inte mycket att gora med det. Imorgon kvall ska vi ha stor julmiddag istallet. Har kopt en jattesot rod klanning (ja, gott folk, jag kommer frivilligt bara rott. Nar fan blir gammal blir han religios. Eller sa har jag bara insett att rott gar ganska bra tillsammans med blont har och bruna ben) som jag ska chocka mina kara kollegor med. De ser mig sallan i nagot annat an board shorts.

Nu ska jag hem en vanda och ringa folk. Sover man lange pa julafton? Hmm... Skit samma, far riskera att jag vacker en eller annan.

Ikvall ska jag en vanda till Carlitos och dricka glogg. Lite fel att dricka varm glogg nar det ar 28 grader varmt ute, men ar det jul sa ar det.

From all of me, to all of you - a very, merry Christmas!!

Sa ringer telefonen

2007-12-10T15:11:00.000+07:00

Och innan jag ens hunnit svara sa vet jag vad som hant. Det bekraftas sa fort jag hor pappas rost full av dysterhet.

Hon lever inte langre.

Min vackra, underbara, ilskna, ettriga, illtjuriga, gosiga, ostalskande gnallspik till katt har fatt somna in for gott. Hon madde bra anda tills sista kvallen da hon helt plotsligt fick jatteont och inte lat nagon rora henne. Mamma var med henne hela tiden nar hon forst fick en lugnande spruta och sedan injektionen som tog med henne till nasta varld. De begravde henne i en fin lada med en mjuk teddyfilt pa Lillang dar hemma.

Hon fick ett fint och langt liv. Men det andrar inte det faktum att jag saknar henne sa att det gor ont. Hon har varit en del av mig de senaste 16 aren. Det ar langre an jag kant de flesta manniskor i mitt liv.

Nar jag gar hem fran jobbet om kvallarna brukar jag alltid titta pa stjarnorna, just bara for att de ar sa vackra. Igar los inga stjarnor, man sag inte ens manen. Antar att de visste att de inte var valkomna.

Jag onskar att jag kunde skriva mer om henne. Beratta om hennes liv, charmiga egenskaper och knappigheter. Skriva nagot vardigt henne som kan beskriva hur viktig hon var for oss. Men inte idag. Mina fingrar ar stumma, hjartat mitt snorvlar och ognen kan inte sluta grata. Det far bli en annan gang.

Sov gott, vackraste. Vi som ar kvar har saknar dig.

Trip. From. Hell.

2007-10-31T21:04:00.001+07:00

*Ratt asgarv fran publiken*

Japp, i mitt forra inlagg hoppades jag pa att allt skulle ga enkelt och smidigt med min langa resa till Thailand eftersom jag for en gangs skull hade allt i sa fin ordning en hel dag innan jag skulle aka.

Den forhoppningen spolierades ratt duktigt nar jag upptacker pa Bryssels flygplats att jag blivit av med min planbok.

Yey...

Hade inte mycket kontanter i den, men daremot mina bada VISA-kort, korkort och det forbannade nationella ID-kortet som jag kampat sa hart for. Som tur var sa hade jag atminstone lite pengar kvar pa mobilen att messa finaste Linda for sa hon kunde hjalpa mig att sparra mina kort. Har just kontrollerat mina konton och aven om de har skrammande laga nivaer sa kan jag tyvarr inte skylla det pa nagon annan an mig sjalv. Alltid nagot. Livet kandes ju inte battre av att jag bara hunnit slanga i mig en macka till frukost och nu alltsa inte hade nagon som helst mojlighet att kopa nagot atbart. Sju timmar pa flygplatsen i Bryssel utan ens en flaska vatten. Gissa vem som tyckte synd om sig sjalv.

Flyget till Abu Dhabi gick bra (har ett nytt favorit flygbolag - Etihad) och aldrig nagonsin har flygplansmat smakat sa bra. Nar det var dags att lamna Abu Dhabi borjade dock problemen igen. Flyget var forsenat. Like a lot. Visste att jag bara hade 2,5 timmar pa mig i Bangkok for att hinna med mitt inrikesflyg ner till Phuket, men det lat som gott om tid nar jag bokade flyget. Enligt planen skulle vi landa 18:45 och incheckningen stangde 20:30. Eftersom det var inrikesflyg var jag tvungen att ga igenom immigrationen, hamta min vaska (som pa nagot konstigt satt vagde 14 kg. 14 kg! Tror aldrig jag rest med sa lite, undrar fortfarande vad det ar jag glomt hemma...) samt hitta till inrikesflygen pa Bangkoks nya (och gigantiska flygplats), men det skulle fortfarande vara gott om tid.

Ha!

Kl.20:08 klev jag ut fran flyget, sprintade till immigrationen, blev slappt fore i kon av en urgullig tjej som sag att jag holl pa stressa fram en hjartattack pa mig sjalv, slet vaskan av bagagebandet och rusade till inrikesterminalen. Kl.20:36 kraschlandade jag framfor AirAsias incheckningsdisk.

Sorry, we are closed.

*djupt andetag mellan flamtningarna, tarar av trotthet och frustration langsamt borjar stiga i ogonen, tillkampat leende*

I'vebeenonflightsandairportsforthelast30hoursI'velostmywalletandcreditcardsIcantstaythenighthereIdonthaveanymoney tobyanewticketfortomorrow,myboyfriendiswaitingformeinPhuketandIhavenowaytolethimnowthatIwontbecoming. I. Have. To. Be. On. This. Flight.

Please?

Damn, I'm good. Eller sa kanske han sag min desperation for han checkade faktiskt in mig och sen blev det en ny korusning till gaten. But hey, I made it! Var sa skont att ga ut pa gatorna i Phuket Town, hitta ett litet matstand som fortfarande var oppet och ata den godaste chicken with cashewnuts jag nagonsin smakat.

Ar nu tillbaka pa PhiPhi och jag far aterkomma om hur det ar. At least I made it. Var valdigt tveksam dar ett tag.

Mot nygamla horisonter

2007-10-29T06:52:00.000+07:00

Fråga mig inte hur det gick till, men kl.21 nu ikväll var jag färdig med att packa. Jag som alltid, alltid springer runt som en tok i sista sekund för att försöka få ordning på kaoset. Nu har jag och Linda tom hunnit med att titta på senaste Harry Potter-filmen, tvätta och ta det lugnt samt kommer gå och lägga oss i hyfsad tid. Be impressed, ladies and gentlemen, cause this has never happened before. Inte dagen innan jag ska iväg.

Har en väldigt intressant resa framför mig. Den börjar kl.11:30 imorgon och slutar förhoppningsvis 22:30 på tisdag. Då ska jag ha förflyttat mig från Stockholm till Phuket via Bryssel, Abu Dhabi och Bangkok. Kommer vara lagom pigg och fräsch vid min slutdestination. På onsdag tar jag färjan över till Phi Phi och det ska på bli underbart att ta av sig skorna och gå barfota de kommande månaderna. Och äntligen få komma ner i vattnet igen, har hållit mig på torra land alldeles för länge!

Har haft härliga, om än något stressiga, veckor då jag fått umgås med familj och vänner. Jag och Linda har dansat så vi knappt kunnat gå dagen efter. Första lördagen var värst, då var jag tvungen att sitta med ispåsar på fötterna i en timme efter att vi kommit hem. Men åh, så värt det! Har varit nere i Rom hos finaste Mitra och återigen kännt sugen efter denna underbara stad. (Ja, Mitra, du satte verkligen griller i huvudet på mig under vår champagne Thursday...damn you woman...).

Är glad att jag fick chansen att träffa min gamla katt igen. Det har hänt mycket det senaste halvåret och för första gången kan man se att hon faktiskt är 16 år. Hennes tumör som var helt osynlig förra gången är nu stor som en golfboll och troligtvis var det sista gången jag fick se henne. Hon är fortfarande pigg och glad (eller snarare sur och vresig, annars skulle det inte vara hon) och verkar inte ha ont ens när man rör vid tumören. Låg vaken och grät till kl.5 på morgonen natten innan jag skulle åka, bara strök hennes päls och blötte ner den fullkomligt med mina tårar. Hon tyckte antagligen jag var mer knäpp än vanligt, men njöt i fulla drag av allt gosande. Min fina gamla knäppkatt. Vet att det troligen ine kommer dröja länge innan jag får ett samtal från pappa med sorgliga besked, men hon fick iaf bli 16 år och jag har fått ta farväl.

Vad det gäller allt pappersarbete jag hade framför mig så har det gått som smort. Jag har numera i min ägo ett nationellt ID-kort, ett sprillans nytt pass samt mitt gamla pass med ett double entry visa för Thailand. Sweet.

Alltså, over and out for now. Nästa gång jag uppdaterar er är jag ,om allt går planenligt (och det gör det ju alltid när jag är i farten), i Thailand.

Förresten, hur lång tid tar det för en bruten tå att läka? Det har gått nästan 8 veckor nu och den är fortfarande långt ifrån hel. Det borde lära mig att inte sparka på saker som är hårdare än jag, som tex pojkvänner och dyl.

“A fall from the third floor hurts as much as a fall from the hundredth.
If I have to fall, may it be from a high place.”
(Ur By the river Piedra I sat down and wept - Paulo Coelho)

Tidsresa

2007-10-17T20:15:00.000+07:00

"Att komma hem är som att resa i tiden
Du känner samma känslor igen
Den där kvalmiga, väntande friden
Och samma kärlek och vemod igen"
(Ur "För den som letar" - Lars Winnerbäck)

Är nere i Småland hos mina föräldrar och hade återigen intentionen att ta tag i allt som jag lämnat nere hos dom de senaste åren i takt med att jag avvecklat mitt liv i Sverige. Det fyller halva min brors gamla rum. Brukar alltid ha avsikten att göra något åt det för jag vet att mycket bara är skräp som ska slängas eller saker och kläder som ska lämnas till välgörenhet, men det kommer alltid något emellan. Den här gången har jag dock tagit mig i kragen och anfallit berget. Kommer vara långt ifrån färdig när jag åker härifrån imorgon, men åtminstone har jag gjort något.

Det är mycket svårare än jag trodde. Inte själva besluten - "ska jag slänga det här eller behålla?" utan att gå igenom de första 22 åren av mitt liv och inse att det inte var så mycket med det. Att det inte är så mycket värt att spara. Att i stort sett slänga större delen av det som en gång varit jag, men är så långt ifrån mig nu.

Jag skrattar högt åt lågstadieeleven som plågade sina lärare med ytterligare en uppsats om hästar. Till och med när de skulle skriva en historia om mumintroll lyckades hon få till "Hästar i Mumindalen". *lol* Hennes stackars lärare. Den totala bristen på koncentration under vissa lektioner har speglats sig i små konversationer skrivna med bänkkamraten på blocket där de egentligen skulle föra anteckningar och de får mig att åter le stort. Jag tror att priset togs av konversationen om huruvida läraren faktiskt pillade sig i näsan med bläckpennan han rättade deras prov med eller om det bara såg så ut på avstånd.

Jag fascineras av tjejen som lyckades skriva sin älskades ponnys namn pa varenda tom yta som kunde hittas. På prov, anteckningar, pennor, suddigum, armband, bänklock, skåp, toalettväggar, svarta tavlan, kläder etc. Snacka om total förälskelse som än i denna dag inte minskat. Hon skriver bara namnet på lite färre ställen, men mig veterligen är han fortfarande hennes livs stora kärlek.

Jag fäller tårar för den uppslupna, förtärande, slitande, fantastiska och olyckliga tonårsförälskelsen. Hon älskade, hon led, hon strålade och dök pladask i mörker. Stackarn, så osäker hon var på sig själv. Varför ställde hon sig inte upp, stampade hårt med fötterna och bad honom dra åt helvete när han slutade respektera henne? Så som hon så effektivt gjort ända sen hon var liten när hon inte fick som hon ville (ja, kanske med undantag av svordomarna, de kom inte förrän hon började på dagis). När försvann den kaxiga flickan som visste att hon kanske inte var bäst på allt från början, men hon skulle ta mig faen inte ge sig förrän hon var det i slutänden?

Jag ler en aning vemodigt när jag hittar hennes nitarmband och halsband. De slitna stålhättade kängorna. I en skola mitt i bibelbältet där en av hennes klasskamraterna på fullt allvar berättat att hon skulle komma till helvetet när hon dog var det inte alltid enkelt att vara rebell. Men fan vad härligt det var. Att inte ens försöka passa in, att inte ens försöka tillhöra de populära. Att bara vara och vara nöjd med det. Nitarna bärs inte längre, men de hade definitivt sin tid och plats. Och ett hjärta är alltid rött. Tror förresten att hon svarade att hon gladeligen skulle bege sig till helvetet om det betydde att hon slapp sin skenheliga klasskamrat.

Jag blir förvånad när jag inser hur mycket hon skrev. Dikter, noveller, citat, uppsatser, sånger, dagbok... När slutade hon med det? På nästan varje sida jag hittar finns det en liten diktrad eller ett citat (någonstans mellan hästnamnen och en och annan anteckning från lektionen i fråga). Hon som älskade att skriva, varför slutade hon med det? Tog inspirationen slut eller slutade hon ta sig tid? Slutade hon drömma sig bort och fokuserade på den riktiga tillvaron. Nja...det låter inte riktigt som henne....

Jag ska fortsätta gräva i berget av saker. Det känns som om jag är någon slags peeping tom, som om jag inte har riktigt rätt att göra det här. Som om det är saker som tillhör någon annan. Den där flickan som jag hittat så mycket ledtrådar om. Vad har jag för rätt att slänga bort hennes liv? Fast någonstans där inne bland bråten kanske jag hittar henne igen. Ska fråga om lov då.

Till novembermånen

Jag är bara ett ensamt vattenstänk
Ett flämtande skimrande grand
Som endast märks när månens blänk
når den flodvåg som söker sitt land

Lika kall som ditt sken i novembers natt
lika ensam och sökande svar
när jag nådde mitt mål och märkte att
det var mycket av resan kvar

Och människor tror de kan styra sin värld
Till förnuftet de har sitt behag
Men som månen bestämmer min vilsna färd
är de fångar i rymdens lag

Ja, människor tror de är kunskapens länk
och de ställer och styr på vår jord
De är bara ett ynka vattenstänk
och skummet är alla ord

Min måne, du ser all väldiga hav
som rör sig under din makt
Inte undrar du var ett stänk blev av
- inte minns du vad någon sagt

Mission accomplished, so far

2007-10-12T18:22:00.000+07:00

Att ränna runt halva Stockholm i skor när man bara bär skor i snitt en månad per år är rätt jobbigt.

Att ränna runt halva Stockholm i högklackade skor när man bara bär skor i snitt en månad per år är riktigt smärtsamt.

Att ränna runt halva Stockholm i högklackade skor samt ha en bruten tå när man bara bär skor i snitt en månad per år är helt enkelt bara fel. Borde inte göras. Don't try this at home, kids.

Men jag har fått en himlsa massa gjort. Har lämnat in gamla passet på Thailands ambassad för visumansökan. (Vadå, trasigt pass?? Inte då! Panduro hobbylim fixar allt.) Har växlat pengar och satt in på mitt bankkonto, (defib for my poor VISAcard - it's alive again!), samt ansökt om ett nytt pass och nationellt ID-kort. (Ja, snälla konstapeln, jag vet att jag måste lämna in mitt gamla pass innan jag kan få ett nytt. Men snälla snälla snälla, jag måste åtminstone få göra en ansökan och sen tar jag med det gamla när jag hämtar ut det nya. Pleease.... *blinkblink*)

Damn, I'm good. :o)

Nu ska jag låta mina stackars fötter vila och ikväll ska jag och Linda njuta av den kulinariska höjdpunkten snabbmakaroner och falukorv. Yummy! Imorgon är det mer saker som ska fixas, förhoppningsvis hinna med att träffa Sofia och sen ska vi ut och dansa natten lång.

Utmanande fredag

2007-10-11T15:14:00.000+07:00

Om nagra timmar ar jag sa ater tillbaka pa svenska mark igen. Ska bli underbart att explodera i prat/snack/gapskratt/skvaller/flum/fniss/bubbel/fnitter med Linda igen. Stackarn kommer vara sa trott pa jobbet imorgon for jag komemr antagligen halla henne vaken halva natten. Desutom har jag hort rykten om att det finns Ben&Jerry glass i hennes frys. Mumma!

Imorgon kommer vara en mycket utmanande dag da jag kommer behova plocka fram all charm och overtalningsformaga jag lyckats samla pa mig under aren. Eftersom den underbara Marinpolisen i Egypten (ma de brinna...) lyckades stympa mitt stackars pass i tva delar, (Ni skulle sett mig forsoka ta mig ut ur landet med ett ogiltigt pass..."Nej, jag tanker inte ge dig mitt pass om du inte lovar att vara forsiktig med det, fooorsiktig sa jag, snall kontrollant nu, var forsiktig, det ar valdigt kansligt. Jag kommer nu ge dig mitt pass och du kommer vara saa forsiktig med det, eller hur? Duktig kontrollant, har ar mitt pass, kom ihag vad jag sa. KRACK! Jag sa forsiktigt for i helvite!!"), sa maste jag nu forstas ansoka om ett nytt pass. Dessutom behover jag ansoka om visum till Thailand.

Passansokan tar ca fem arbetsdagar. Visumansokan tar minst sju. Jag kommer vara hemma under elva arbetsdagar. Ekvationen gar inte riktigt ihop.

Sa vad jag ska forsoka mig pa ar att lamna in mitt gamla pass, som faktiskt inte ar riktigt i tva delar utan hanger i hop med en trad tunn som spindeltrad (pass blir ogiltiga direkt om man forsoker limma dom, eller?), till Thailands ambassad for visumansokan. Sen ga till passexpeditionen och ansoka om ett nytt pass. Problemet dar ar att om man har ett giltigt pass maste man ta med det for makulering innan man kan fa ett nytt. Sa jag maste forsoka overtala dom att lata mig ansoka om ett nytt pass och lova dyrt och heligt att ta med det gamla passet nar jag hamtar ut det nya sa de makulera det. Det gamla passet far jag behalla sa jag kan anvanda visumet i det och det nya passet att resa pa.

Komplicerat?? Nej, inte da. Galler bara att jag har overtalningsformaga nog inte bara for att tala benen av en asna, men att aven lyckas fa den att ta en promenad efterat.

Dessutom kommer jag antagligen behova ansoka om ett nationellt ID-kort sa jag kan ta mig till och fran Italien eftersom hela den har passhistorien troligen kommer ta sa lang tid att jag inte hinner fa det inte jag aker till Rom.

Puh... Aterkommer med rapport om hur det gatt....

Forresten, sag precis att de varnar for sno hemma i Svedala. Sno? Sno?! Nej, nej, nej. Nu har ni missforstatt det hela. Jag gar inte med pa det helt enkelt. Jag menar sno liksom.

Sorry guys, I just don't do snow. ;o)

Oh, you got to be fucking kidding me....

2007-10-10T20:41:00.000+07:00

Allt var planerat. Ska tillbaka till Thailand for vintern och sen far vi se vad som hander efter det. Kopt flygbiljetter sa mitt stackars VISAkort behover hjart-lungraddning och ska ranna hars och tvars over Europa, Mellanostern och Thailand for att sedan borja jobba igen i november.

Och sa fick vi precis ett mail. Fran dykcentret i Mozambique som vi var i kontakt med i varas. De som fick 300 ansokningar och vi kom tvaa. Det jobb som vi sa otroligt mycket ville ha. Bland den basta dykningen i varlden.

De behover oss nu.

Men for i helvite.... Kunde de inte kommit pa det for tva veckor sen? Nu finns det inte en chans, vi har lovat var gamla arbetsgivare att vi kommer tillbaka for hogsasongen i Thailand och han har tom gett folk sparken for att han hellre vill ha oss. Sjalvklart kan vi inte svika honom.

But seriously....you got to be fucking kidding me.... Det var det jobbet vi sa garna ville ha....

Fan.

Dags att stracka ut vingarna igen

2007-09-30T18:16:00.000+07:00

Nu ar det bestamt. Egypten ar snart ett minne blott. Snart slipper jag ett foretag i fullstandigt kaos. Vuxna man som beter sig som femaringar och smaller i dorrar nar de inte far som de vill. Ackliga taxichaufforer som ser det som sin ratt att tafsa pa mina ben. Araber. All denna sand var man an vander sig. Kylan som sakta borjar komma krypande. Guide cabin som alltid ar mer eller mindre fuktig och stinker av mogel. 140 timmars arbetsvecka. Araber. Egyptisk byrakrati vilket i stort sett bestar av en hog man som gor sitt basta for att gora din tillvaro sa pestig som mojligt. Jag kommer antligen slippa vara en andra klassens medborgare. Och inget mer sakra baten pa Thistlegorm.

Och kanske kanske kommer jag slippa vakna upp mitt i natten och vara saker pa att jag ar instangd i ett vrak och inte kan hitta vagen ut. Slipper febrilt kanna over det laga taket over vaningssangen efter en oppning och forst efter en kallsvettig minut inse att jag faktiskt inte ar under vatten utan kan forsatta sova ett par timmar till innan det ar dags att vacka gasterna for morgonens forsta dyk.

Det var inte ett helt latt beslut att fatta trots allt for pa pappret ar det jobb vi har nu valdigt bra och foretaget har alla potentialer for att vara tip top. Men det ar det inte. Langt darifran. Dessutom ville vi ju sa garna att Egypten skulle funka, det var ett nytt kliv som verkade sa lovande. Men det var det inte.

Fast jobbigast av allt med att ta det har beslutet var att mamma och pappa precis bokat biljetter hit. De skulle komma i borjan pa december for mammas fodelsedag. Tror jag berattade for varenda gast pa baten att mina foraldrar skulle komma hit, vare sig de var intresserade eller inte. Antligen skulle jag fa visa dom hur min varld ser ut, vad det ar jag jobbar med och hur min verklighet faktiskt ar. Sag fram emot det som ett barn ser fram emot julklappsutdelningen.

Men jag vet att jag inte hade statt ut till december. Och nar jag antligen accepterade det var det som om nagot tungt och obekvamt rullade av mina axlar.

Satt i tre timmar pa internet igar och forsokte hitta flygbiljetter. Mitt stackars VISAkort ligger fortfarande och flamtar av chock efter att jag spenderat nasta 10 000 pa biljetter. Men ivag ska vi. Flyger till London den 9/10 och vidare till Stockholm den 11:e. Val i Stockholm ska jag och underbaraste Linda gora stan osaker. Ut och dansa sa vi inte kan sta dagen efter (kom ihag att jag antingen gar i flipflops eller barfota i vanliga fall), njuta av en stad som ar sa vacker bara man ar ifran den da och da sa man ser den med oppna ogon nar man val ar dar och ta det lugnt samt forsoka ordna ett nytt pass (ar fortfarande inte saker pa att jag kommer kunna anvanda passet for att lamna det har jakla landet...sa hall tummarna). Darefter ska jag ner till Smaland till mamma och pappa och min gamla skruttiga katt som diagnostiserats med livmodercancer och tyvarr inte kan opereras for det. Fast sa tjurig och envis som hon ar lever hon antagligen 10 ar till. Hoppas jag.

Som om inte det var nog har jag ocksa fyra dagar i Rom inplanerade da jag ska valdgasta vackraste Mitra. Aterigen forstummas av Peterskyrkan, ga vilse i Vatikanmuseet, ata glass hos San Crispino tills det rinner ur oronen pa mig.

Den 29:e bar det sa av igen och sjalvklart ar det tillbaka till Thailand och Koh Phi Phi. Vart annars nar det galler sa har snabba beslut. Vi har vart gamla jobb igen och forhoppningsvis aven vart gamla rum. Ska bli underbart att standigt ga barfota igen, kanna tropiskt regn, dyka med leopardhajar och forhoppningsvis Mr Ed, ata tom kha kai hos Mr Sami och skratta at alla svenskar som alltid forvillar sig dit under vintern.

Sa, ar det verkligen inte nagot jag kommer sakna med Egypten?

Joda, sjalvklart. Kommer sakna flocken med delfiner vid Sha'ab Abu Nuhas som alltid kommer och leker med oss. Vi har borjat kanna igen sarskilda individer i flocken som ar mer lekfulla an andra och brukar bolla smasten med oss. Kommer sakna Winston, skoldpaddan pa Thistlegorm. Kommer sakna Rosalie Moller, det mest magnifika vrak jag nagonsin dykt. Hon ligger dar pa 40 meters djup som ett spokskepp precis som hon var den dag hon sjonk i oktober 1941. I koket star fortfarande kastruller pa spisen. Och George, den absolut gigantiska muranan vid Gobal Island.

Men det ar inte tillrackligt. For att vara ett land med en sa fantastisk historia ar Egypten hapnadsvackande....fult. Jag kommer inte se mig om och det kanns bra.

Men va faan...

2007-09-07T22:15:00.000+07:00

Efter bara en manad ar jag redan trott pa mitt nya jobb.

Jag ar trott pa den totala oorganisationen.

Jag ar trott pa att jobba med araber som har en mognadsgrad av en femaring.

Jag ar trott pa gnalliga gaster som havdar att det ar mitt fel att det inte finns tillrackligt med fisk i havet (jamen, forlat for att jag inte betalade fiskjavlarna tillrackligt for att de skulle komma hit!), eller blir upprorda nar vi maste andra dyksite pga vader (ser du de dar 3 m hoga vagorna som slar in mot revet?? Jag struntar fullkomligen i dig, men ingen pa den har baten tanker riskera livet for att se till att du kommer dit).

Eller varfor inte favoriten av klagomal - anklagar oss for att det inte finns mooring block kring Thistlegorm sa att guiderna istallet maste sakra baten med rep knutna i vraket. (Men sjalvklart, det ar jag personligen som ser till att vi inte far sakra, bekvama mooringblock pa det har jakla overreklamerade vraket. For jag alskar att dyka ner till 30 m, leta reda pa batfan, oftast bli slappt langt ifran sa man far krala langs ankarkedjan i sa stark motstrom att skulle jag slappa skulle jag vara halvvags till Cairo inom en minut. Jag alskar att streta dar nere och se hur luftnivan i min cylinder narmar sig orovackande laga nivaer alldeles for fort.)

Idiot.

Jag ar trott pa egyptiska marinpolisen som rivit sonder mitt pass vilket innebar att jag maste sitta pa en buss till Cairo, ta mig till svenska ambassaden for en ansokan om ett nytt pass och sedan komma tillbaka en vecka senare for att hamta ut det. For jag kanner verkligen for att tillbringa en vecka i Cairo och missa tva veckors jobb.

Javla idioter och javla byrakrati.

Och imorgon ska vi ut pa baten igen. Problemet ar att vi fortfarande inte vet vilken bat vi kommer vara pa eftersom de strulat till allting annu en gang och har inte koll pa nagonting alls. Det har foretaget har rostats fram till "Liveaboard of the Year" 2003, 2004, 2005 och 2006. Hur faen gick det till nar de inte ens vet vad som ar fram och bak pa de sjalva.

Men dra at helvete.

Och sa hander det igen

2007-08-01T21:54:00.000+07:00

Jag hade en plan.

Jag borde veta vid det har laget att jag ska inte gora planer for det blir anda aldrig som man tankt sig. Naval, jag har svart att lara ibland sa det har var min plan: Eftersom Egypten verkar bli pa tok for kallt pa vintern och jag inte kande for att investera i en torrdrakt sa skulle vi jobba har till slutet av september/borjan pa oktober och sen aka tillbaka till Thailand om inte nagot annat jobb kom upp.

Det gjorde det.

I mandags far jag ett telefonsamtal fran en tjej som jobbar pa ett av de storsta liveaboardforetagen har i Sharm. (liveaboard - man bor pa en och samma bat i typ en vecka och gor inget annat an dyker och har det bra) De ville ha oss. Desperat. Helst av allt skulle vi borjat jobba for en vecka sen.

Nu hamnade vi ju i dilemmat att vi tankt ge oss av om ett par manader och byta jobb for tva manaders jobb kandes inte lont. Dock vore det logn att saga att vi alskat stallet vi jobbat for sa det vore ju skont att komma darifran. Sa skulle vi ta det har jobbet innebar det att vi behovde stalla in oss pa att stanna over vintern. Gick med pa att traffa representanter fran liveboardforetaget och se vad de kunde erbjuda.

"Var" egen bat, jobb 6 dagar ledig 1, betald lagenhet nar vi ar i land, fast lon + provision, gratis traning i teknisk dykning, gasblandning och service av utrustning, betald semester, riktigt bra dykning, inga Open Water kurser eller introdykare from hell... Nar de aven slangde in att ett engelskt foretag ska sponsra oss med torrdraket sa gick det inte att tacka nej langre.

Dock kommer vi behova dyka SS Thistlegorm ett antal ganger varje vecka. Seriost. Det ar bara en bat. Och den sjonk. Sa alltsa maste det varit en skitbat. So what's the fuzz about?? (SS Thistlegorm, brittiskt fartyg fran andra varldskriget som sanktes 1941 i en tysk bombrad)

Sa gick det med de planerna alltsa. Jobbar var sista dag pa torsdag nasta vecka och samma lordag bar det av ut till havs for en vecka. Det gar aldrig som man tankt sig. Men jag tror att det har faktiskt kan bli riktigt, riktigt bra.

Foton!

2007-07-20T20:10:00.000+07:00

Japp, trot eller ej gott folk, men under kan handa. For forsta gangen pa jagvetintehurlange sa kommer jag visa er lite hur min varld ser ut. Foto tajm!! Yey!

Om jag nu kan lista ut hur jag laddar upp dom. Sa ropa inte hej forran bjornen ar skjuten (for da kanske han hor dig och ater upp dig... Bjornen alltsa.)

Hemma

Bokstavligt talat var bakgard, huset ligger 30 m till hoger. (for er som inte trodde mig nar jag sa att allt ar oken - se for er sjalva, jag skojar inte! Det ar sand overallt!)

Ett stim snappers pa favoritsiten Shark & Yolanda Reef

Kontoret

Just another day at the office

Det far vara allt for den har gangen, for nu vill inte datorn ladda upp fler foton.

Egypten - varken mer eller mindre

2007-07-13T20:08:00.000+07:00

Har paborjat ett antal inlagg har om livet i Egypten, sma historier och anekdoter. Som te x att jag helt uppenbarligen ar basta motmedlet mot haj som finns (har fortfarande inte sett en sen jag kom hit), tankte beratta om min veteran fran andra varldskriget som jag forgaves forsokte lara dyka (pa nattdyket grat jag pa sakerhetsstoppet for jag kande mig som varldens samsta instruktor, men det visade sig att han bara var hopplos) eller infrastrukturen som kan fa en att bli helt galen (i stort sett inga kvinnor jobbar har sa sjalvklart var det man som kommit fram till de vardelosa vagnaten) eller kanske hur chockerande daliga folk ar pa att simma (du vill lara dig dyka, men blir forvanad over att ett av kraven ar att du maste kunna simma 200 m??).

Men jag har helt enkelt inte energin for det. Vore logn att saga att jag alskar det har stallet. Onskar jag kunde jobba mer an jag gor, men som ny instruktor pa centret ar man langst ner i naringskedjan och far noja sig med resterna nar de stora lejonen atit fardigt. Visst kan det vara skont att ha en ledig dag da och da som omvaxling fran Thailand, men nar man inte vet nar om man har jobb dagen efter eller inte gar det inte att slappna av och njuta av ledigheten.

Vattnet borjar atminstone bli varmare nu. 27-28 grader. Vilket innebar att jag inte hackar tander och har bla lappar en halvtimme efter varje dyk.

Har ocksa skaffat mig en uppfattning om dykcentret och folket jag jobbar med. De ar knepiga. Och sa ar det inte mer med det.

Forresten, han var inte en krigsveteran, min elev. Han var fodd 1944, men det innebar iaf att foddes under andra varldskriget. Och da ar man riktigt gammal.

Hemmastadda

2007-05-27T00:40:00.000+07:00

Flyttade i forrgar till en helt underbar lagenhet i Hadaba inte langt ifran gamla delen av Sharm el Sheik. Stort vardagsrum, ett mindre extrarum/gastrum med dorrar ut till en liten uteplats, mysigt litet kok och en spiraltrappa upp till sovrummet med balkong och badrum. I stort sett alla mobler ar gjorda av drifttra sa det ar lite roliga former pa dem, men de ar jattecharmiga och har en underbar varm ljusbrun ton som star sig utmarkt mot de kalkvita vaggarna.

Var bakgard ar Hadabas klippa som stupar brant ner till en liten ministrand och dyksiten Ras Katy. Utsikten ar hanforande. Lagenheten ar egentligen storre an vi behover, men det fanns inte att vi skulle saga nej till den. Och sa innebar det ju att vi har plats for alla ni som ska komma och halsa pa! (hint, hint) Sa om ni kanner for en tripp till Egypten i sommar ar boendet klart iaf.

Mindre kul var nar vi dag tva upptackte en vattenlacka pa overvaningen som borjat droppa en trappa ner. Rormokare kom kl.9 pa kvallen och nu ar det fixat. Hoppas jag.

Forresten sa ar det hopplost att handla i egyptiska mataffarer. Om det mot all formodan skulle finnas en prislapp sa tillhor den egentligen en vara som star pa en helt annan plats i affaren. Eller kanske i affaren pa andra sidan gatan. Det ar inte sa noga.

Pa tredje dyket idag hade va bara varit under ytan en halv minut nar fyra vuxna och en baby delfin kom simmandes tre meter ifran oss.

Jag har varldens basta jobb.

Har dock inte bestamt mig for vad jag tycker om sjalva dykcentret jag jobbar med. De ar knepiga. Far be att fa aterkomma om ett slutgiltigt utlatande.

Det ar oken!

2007-05-19T22:12:00.000+07:00

Sa, Egypten alltsa. Vad ska man saga? Det ar varmt. Riktigt riktigt varmt och da ar vi inte ens nara de varmaste manaderna an. Fast tydligen ar det varmare an normalt. Men nej, jag klagar inte, jag lovar.

Vattnet daremot.

Det ar kallt. Forbannat kallt. Och vaga inte skratta at mig nar jag sager att det ar 24 grader. Sager jag att det ar kallt sa ar det kallt. Allting ar ju subjektivt och borjar man hacka tander sa mycket att man nastan biter igenom munstycket pa reggen efter 20 minuter sa ar det faktiskt kallt. Behover skaffa en ny vatdrakt (efter gardagens dyk ar det tom frestande med en torrdrakt...) och det ar ju inte precis vad min planbok uppskattar just nu.

Har jag nagonsin namnt att jag hatar att frysa?

I ovrigt finns inte mycket att saga om Egypten. Det ar helt enkelt bara en jakla massa sand. Nej, ni behover inte papeka att hela landet i stort sett bestar av oken, thankyouverymuch, det vet jag. Men anda liksom. Sa forbannat mycket sand. Overallt. Inga trad, inget gras. Bara sand. Fascinerande.

Sag en dromedar harom dagen. Inget varldsomskakande, men ni maste halla med om att de ratt coola. Och de verkar gilla sand.

Borjade jobba idag. Aterkommer om det nar jag skaffat mig en uppfattning. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. De ar knepiga.

Mot nya horisonter

2007-05-14T21:34:00.000+07:00

Okej, nu racker det.

Nu har jag frusit forst i tio dagar i Sverige och sedan tva i England. Jag ar trott pa att vara kall. Redan innan jag kommit av flyget pa Arlanda hade forkylningen smugit pa mig och jag var tappt och hade ont i halsen. Nar normala manniskor pa stan gick i skjorta eller bara en tunn troja fick jag konstiga blickar i min tjocka dunjacka.

Jag ar inte gjord for det har klimatet.

Har trots temperaturen haft valdigt bra dagar hemma i Svedala. Har traffat folk, atit god mat, varit ute och dansat med Linda tills solen gick upp (att dansa timmar i strack i hogklackat ar en utmaning nar man inte har haft skor pa sig pa ett halvar...), varit nere hos mamma och pappa, gatt skogspromenader i de smalandska skogarna och halsat pa min mosters tre manader gamla monster a k a en bedarande sot labradorvalp.

Har i England har det regnat konstant sen jag kom hit. Inte ens i narheten av de haftiga monsunregnen i Thailand, men ett stadigt, palitligt regn som inte har den minsta tanke pa att sluta.

Fast det ar sa det ska vara. Forutom ett antal besok pa Heathrow sa ar det har mitt forsta besok i England och en forutfattad mening om det har landet ar ju att regnar jamt sa det kanns ju sjalvklart bra att fa sina fordomar bekraftade. Imorgon ar det sa dags att dra mot varmare breddgrader, denna gang Egypten. Aterigen med en enkel biljett och utan nagot jobb pa gang.

Nervost? Hell yeah...

Slutet pa ett kapitel

2007-05-01T18:30:00.000+07:00

Sa var det dags att lamna den har delen av aventyret bakom sig. Tidigare idag la farjan ut fran Phi Phi och styrde kosan mot Phuket dar jag ska tillbringa natten for att imorgon paborja min laaanga resa hem. Flyger fran Phuket till Kuala Lumpur och ska se fram emot att tillbringa 11 spannande timmar pa KLs flygplats innan flyget till Sverige.

Weeeiii....

Jag kan knappt vanta.

Har haft ett valdigt larorikt, intensivt och roligt halvar och har verkligen fatt mycket erfarenhet av att vara instruktor. Jag har till och med lart mig att tala lite girl. Inte flytande an, men jag jobbar pa det. Muppet dar emot har jag valdiga problem med.

Val hemma ska jag traffa vanner och familj och troligtvis ata mig igenom de tva veckorna jag ska vara i Sverige. Intressant vilka udda saker man saknar nar man ar utomlands.

Morkt brod....kottbullar....Marabou choklad....lattmjolk.....mammas sommarsill....riktig ost.....kaviar.....grapefrukt juice....gott rodvin....mmmmm....

Det forsta jag ska ata nar jag kommer hem? Kungsornens snabbmakaroner och stekt falukorv saklart!

Ska bli harligt att komma hem till ett, forhoppningsvis, vargront Sverige. Ga skogspromenader nere i Smaland och fascineras av hur vackert Stockholm ar nar snon smalt bort. Kommer sjalvklart sakna varmen pa Phi Phi, men vi narmar oss lagsasongen har vilket innebar regn.

Mycket regn.

Det kommer jag verkligen inte sakna. Daremot kommer jag sakna det faktum att jag inte burit skor det senaste halvaret med undantag for nar jag lamnat on. Och nar jag varit tvungen att besoka Carlito's toalett. Absolut vidrigaste stallet pa on.

Nu ska jag bege mig ut i skymningen i Pattong. Har redan sett tillrackligt for att inte kanna nagot behov alls av att komma tillbaka hit. Manniskor kan verkigen visa upp sin fulaste sida nar de befinner sig langt fran hemma.

Over and out.

For now.

All down - no more to go

2007-04-12T14:32:00.000+07:00

Pool Session, Instructor Evaluation Koh Tao

Skill circuit
Mask removal and replacement: 5.0
Fin pivot LPI: 5.0
Regulator recovery and clearing: 5.0
Scuba unit on/off under water: 5.0
Controlled emrgency swimming ascent: 5.0

Skill presentation
Distressed diver under water simulating out of air: 5.0

Av alla de ovningar de gett oss under de har tre dagarna har de endast lyckats dra ett poang ifran mig, det var pa General Standars & Procedurs exam.

Damn, I'm good. ;o)

Har dessutom fatt min status hos SSI upgraderad till Advanced Instructor.

Yes, I'm a SSI Advanced Open Water Instructor with nine specialties and PADI Open Water Instructor, but it's ok, you can just call me God.

;oP

Two down - one to go

2007-04-11T21:15:00.000+07:00

Open Water session Instructor Evaluation Koh Tao, dag 2.

Rescue Exercise 7 - Responding to an unconsious diver on the surface: Godkand (antingen godkand eller inte)

Skill 1
Fin Pivot power inflation: 5.0 poang (ja, sjalvklart av fem mojliga)

Skill 2
Tying a bow line: 5.0 poang

1 dag kvar. Skulle vara fan om man inte klarade det nu...

One down - two to go

2007-04-10T19:29:00.000+07:00

Teoriprov Instructor Evaluation, Koh Tao, 10 April

Physics: 100%

Physiology: 100%

Recreactional Dive Planner: 100%

Equipment: 100%

Skills & Environment: 100%

General Standards & Procedures: 98% (aven solen har sina flackar...)

Tva dagar kvar. Forsatt halla tummarna....

Count down

2007-04-09T18:06:00.000+07:00

Imorgon borjar det. Min Instructor Evaluation.

Var Course Director har precis sagt till mig att jag ar den starkaste kandidaten pa hela kursen och att han inte skulle bli forvanad om jag fick raka femmor genom hela utvarderingen.

Tack sa mycket for att inte satta nagon som helst press pa mig...

Hall tummarna for mig!

Forsattning foljer. Om jag inte gravt ner mig nagonstans efter att ha misslyckats.

Ja, klart som fan att jag ar nervos. Dum fraga. ;o)

Studier och omskakande overraskningar

2007-04-06T15:42:00.000+07:00

Sa satt man dar igen. I skolbanken. Och sliter sitt har over det stora slutprovet som kommer vara over oss inom nagra dagar. Jag har beget mig till Koh Tao pa ostkusten for att gora ytterligare en instruktorskurs, denna gangen for PADI. Ar ju redan SSI instruktor, men det ar bra att kunna jobba for bada organisationerna.

Kom hit den 31 mars och blev foga imponerad av valkomnandet. Hade tidigare bestamt att jag skulle gora min kurs med ett dykcenter som heter Master Divers eftersom jag fatt flera rekommendationer att soka mig till dom. Hade varit i kontakt med agaren sa allt var bokat och klart och han visste nar jag skulle komma. Sen nar vi val ar dar sa far jag beskedet att han, agaren av Master Divers, fatt lite annat att gora och rakt av bara flyttat mig over till ett helt annat dykcenter. Tack for den. Inte riktigt vad jag forvantat mig.

Sen att mer eller mindre alla har pa on en hog cowboys ska jag inte ens borja ga in pa... Jaha, du tycker det ar en jattebra forebild att halla lektioner med dina elever med en ol i handen? Beautiful role model behavior...

Nej, ska som sagt var inte ens borja....

Var ivag och letade efter nagonstans att bo och kom tillbaka till dykshopen dar vi lamnat vara grejer. Var lagom trott, forvirrad och ratt duktigt irriterad pa den totala bristen pa organisation, kommunikation och direktiv. Da ser jag plotsligt en bekant figur vid ett av borden...

Linda!!!

Hon hade lamnat Phi Phi ett par dagar innan mig och skulle till Koh Samui och kanske, kanske skulle vi hinna ses innan hon vande kosan hemat igen. Knappt hinner den forvaningen over att se henne dar lagga sig innan den stora chocken bokstavligt talat dimper ner brevid mig.

"Permesso, per favore!"

MITRA!!!!

Men, men men...hon var ju i Rom! Eller? Vad hander???!! Blev stort tjut och kramkalas sa det stod harliga till. Har ju inte sett henne sen i hostas och trodde det skulle droja atminstone till hosten igen. Det visade sig att de dar rackarna planerat det hela i over en manad och lyckats halla totalt tyst om det.

Bara sa underbart att fa ha mina fina vanner pa en och samma plats for en gangs skull.

Ett par dagar senare drog de vidare till Full moon partyt pa Koh Pha Ngan och jag dok pa riktigt in i min Instructor Development Course (visst later det fint iaf?).

Mina dagar ar fulla av forelasningar, pool sessions och open water traning och kvallarna av plugg och att forbereda presentationer. Har gjort det har en gang innan sa jag antar att det ar lite lattare for mig an for en del av mina klasskamrater, men det ar hart jobb iaf for jag maste lara mig att prata PADI. Och som vi vet ar jag inte sarskilt bra pa det har med sprak. Sarskilt inte nar det innebar att halla for oronen, stanga ogonen och bara gora som man blir tillsagd. Har ju som sagt redan gjort en instruktorskurs redan och jag vet da verkligen vilken av dom som gett mig mest.

Fast det far jag egentligen inte saga.

Sa skvallra inte...

Det hela avslutas med tre dagars utvardering som borjar den 10:e och sen aker jag tillbaka till Phi Phi for att jobba ytterligare tva veckor innan det ar dags att bege mig till de nordliga breddgraderna igen.

Forresten, ar det inte pask snart??

Att ta tjuren vid hornen

2007-03-24T20:22:00.001+07:00

For ett par dagar sen kom jag in till shopen for att gora mitt kvallskift och mottes av en overlycklig Jim, en av de andra instruktorerna. Nar han var ute med elever pa en av de lokala dyksiterna hade han plotsligt sett en stor skugga av en for honom okand haj snabbt simma forbi dom.

Han havdade att det var en tjurhaj.

Faktaruta for de dar ute som inte ar sa insatta i de olika sorters hajar som finns i vara varldshav.

Det finns ca 300 olika sorters hajarter.
Ungefar tio av dom raknas som potentiellt farliga for manniskor.
Tre av dessa tio anses som definitivt farliga for manniskor:
Tigerhaj
Vithaj
Tjurhaj (vilket ar den enda hajen som ar kand for att attackera manniskor utan anledning och fullfolja sina attacker, dvs ata upp personen i fraga)

Slut pa faktaruta

Jippie ka yey....

Anledningen till att han trodde att det var en tjurhaj var foljande:

Foredrar grumligt vatten Check! (just nu har vi riktigt dalig sikt)
Ofta over tva meter Check! (den han hade sett var ca 2,5)
Stor, kraftig kropp Check!
Valdigt snabb Check! (hade forst varit alldeles still for att sekunden efter blixtra till och var borta)
Mork ovansida och nagot ljusare mage Check!
Ovriga kannetecken, sasom fenors position och utseende, nos etc Check!

Behover jag saga att jag var lagom kaxig dagen efter nar jag skulle dyka pa samma stalle? Det finns ingen pa den har planeten som ar battre an jag pa att skramma upp sig sjalv. Simmade runt hela dyket och bara vantade pa att det skulle dyka upp en hungrig tjurhaj bakom nasta korall. Har aldrig sett sa manga inbillade hajar under hela min dykkarriar...

Vad var det dar??? Aha, bara en korall... ARGH!! Lugn, det var bara en av mina dykare... Andas.... Lugn och fin nu.... Men dar framme, vad ar det???? Oups...hehe...det var ju bara Nemo...hehe...silly me...

...eehe....

Hittade dock en liten rackarns blackfisk som gjorde sitt basta for att gomma sig under en sten, men fick inte riktigt plats. For honom var jag sakert lika skrackinjagande som en tjurhaj ar for mig.

Ingen har sett till hajen igen och mig veterligen har inte heller nagon blivit uppaten eller en nafsad pa. Fast jag har sett till Jim att ser han stora hajar igen far han inte under nagra som helst omstandigheter beratta det for mig.

Kolugn i det stora bla

2007-03-18T14:39:00.000+07:00

Sa var antligen underbaraste vannen Linda pa plats och igar paborjades hennes aterintroduktion till varlden under ytan. Hon dok senast for 3 ar sen och var val mattligt fortjust i det. Stackarn hade blivit overtalad av en kar van att ta dykcert for det ar ju SA roligt att dyka. Har ingen aaaning om vem den pushiga vannen kan vara...

Nu hade hon iaf bestamt sig for att ge det ett nytt forsok och vi borjade igar med att ga ner till stranden och satta oss i grunt vatten for att bli vana vid allt igen. Som sa manga andra med henne sa var Lindas nemesis att ha vatten i masken sa vi borjade med sma steg och i slutet tog hon galant av sig masken, tittade utan den, tog pa sig den igen och tomde den pa vatten utan att ens darra pa manschetten. Jag var sa stolt over henne!

Fast annu mera stolt ar jag nog over hennes kolugn. Plotsligt nar vi satt dar vinkade hon at mig och pekade pa sig sjalv. Upp langs hennes mage ringlade det sig en havsorm. Upp langs brostet, over axeln, runt nacken och sen upp till ytan for att ta lite luft. De ar inte sa jattebra simmare sa antagligen anvande han sig helt enkelt av henne for att ta sig upp til ytan for att andas. Linda satt fullkomligt still hela tiden for att inte stora den vilket ar det enda ratta att gora, de ar namligen riktigt, riktigt giftiga.

Hade det varit mig den kralade pa hade jag flugit upp ur vattnet pa tva roda sekunder, troligen skramt ormen och antagligen blivit biten...

Idag var vi ute och dok fran baten och lyckligtvis behovde vi inte ta med nagra andra dykare utan kunde dyka bara vi tva sjalva. Det var langesen jag kunde njuta av dykning sa mycket. Behovde inte oroa mig for att nagon i min grupp skulle fa spel och sticka mot ytan, simma ivag pa egen hand eller bara gora min dag allmant jobbig utan kunde bara slappna av och njuta.

Och jisses vad vi hittade djurliv! For att namna lite av det vi sag:

Hawksbill turtle
Nurse shark (har inte sett nagon har tidigare)
Ca 40 stingrockor
Tre sorters drakfiskar
Peacock Mantis shrimp
Cuttle fish (tva stycken som verkade tycka valdigt mycket om varandra)
Tva gigantiska potato cods
Tre sorters muranor
Mr Ed!

Ja, jag alskar mitt jobb igen.

Imorgon ar det Lindas fodelsedag. Har alltid tyckt att det kanns tryggt att hon fyller ar drygt en manad innan mig for da har jag bevis for att det gar att overleva att vara sa gammal tills det ar dags for mig att bli ett ar aldre.