Från året som gick

Under året som gått har jag skrivit en del, men det har inte blivit av att jag lagt upp dom här. Så i brist på nya grodattacker att skriva om lägger jag istället upp en av de texterna.

13 JULI

Jag har sett en hel del ställen runt om i världen och haft privilegiet att uppleva de mest fantastiska saker. Jag har sett Vintergatan sprida ut sig över himlavalvet under en kolsvart natt i Sinais öken. Jag har suttit med en spinnande gepardunge i knäet i ett reservat i Moçambique och haft sälar tuggandes på mina fenor under ett dyk utanför Kapstaden. Jag har njutit av att se solen stiga över Stora Barriärrevet och långsamt och glödande slukas av den Sydkinesiska sjön. Risodlingar har spridit ut sig framför mig så långt kan nå på sluttningarna av en slocknad indonesisk vulkan och de uråldriga templen av Angkor Wat har kittlat min fantasi. Knölvalar har lärt sina kalvar att majestätiskt bryta ytan i gigantiska hopp framför mina ögon och jag har haft skrattande hyenor strykandes runt mitt tält under en afrikansk natt som sjöd av liv.


Ja, det är verkligen en helt otrolig värld där ute och jag är så lyckligt lottad att få ha upplevt en bråkdel av den.


Så åkte jag hem till försommar-Sverige för första gången på flera år. Genom tågfönstret såg jag hur ängar, granskog och kohagar löste av varandra under min resa djupare in i det småländska landskapet. Väl hemma hos mina föräldrar, i det hus som, oavsett var jag än hamnar i världen, alltid kommer vara hem-hemma, stod jag på balkongen i den ljumma sommarkvällen. Solen hade försvunnit bakom björkarna och kvar låg det där mjuka skymningsljuset som håller i sig i timmar. Det enda som hördes var ett par fåglar som inte insett att det var läggdags. Framför mig bredde den gamla gårdsplanen ut sig mellan stallet där det inte längre finns några hästar och hagarna där gräset numera står högt och obetat. Bakom hagarna och stallet vakade den täta, mörka granskogen där, på platser, solen aldrig når ner till marken. Luften var tung med dofter av syrén, hägg, hundkex och viol och dimman började långsamt svepa in i hagarna på ett sätt som fick det att se ut som om den var full av älvor som dansade mellan de knotiga gamla äppelträden. Ett par rådjur kom ut vid skogsbrynet och började beta av det höga gräset.


Det var då jag insåg att det finns ingenting vackrare än en försommarkväll på det småländska höglandet. Att långt inne i min rastlösa, ständigt flackande, själ finns det en del som aldrig glömmer var min fantastiska resa en gång började. Rådjuren struttade iväg utom synhåll och inne från huset kröp det ut en underbar doft av nygräddad smulpaj gjord från rabarber från vårt trädgårdsland

Ibland är livet helt ok.